Ljusdal, en vinterresa

Vi gjorde en liten vinterresa.

Från början handlade det bara om att komma upp till landet och stänga stugan, något som blivit lite försenat av diverse olika orsaker. 

Det var en del som måste ordnas. Kylskåpet skulle tömmas och stängas av,

ett par fönster klistras igen och lite saker fixas inför ett byte av dörr, som byggar-Lasse skall hjälpa oss med.

Och så var det lite saker som skulle transporteras upp, det är det nästan alltid

Men så var det detdär med vädret.

Prognoserna för helgen, som var den sista möjliga innan vintersäsongen bryter in på allvar, såg inte kul ut. Sju-åtta grader kallt, ordentlig vind och rejält snöfall.

Så fick bestämde oss för att inte åka hela vägen på fredagen, utan stanna i Ljusdal, och ta sista stycket som dagsutflykt på lördagen. På så vis slapp vi att "öppna" och "stänga" på allvar, utan kunde koncentrera oss på själva fixandet och sedan återvända.

Visst, det blev ingen landet-vistelse på det viset. Men om det ändå blåste och snöade hela tiden, så vad tusan...

Vinter vid Tönnebrosjön

När fredagen sedan väl kom, så hade väderutsikterna bättrats avsevärt, även om det fortfarande handlade om minusgrader och någon snö.

Men då var vi redan igång med vår resa, som alltså gick till Ljusdal denna gång.

Vi fick hur som helst en ordentlig portion vinter.

Som ofta gick en klimatgräns nånstans i Tierps-trakten. Norr därom låg snö, och mest hela uppfärden hade vi lätt snöfall - vintervarianten av det där obestämbara nedreNorrlands-vädret där man nog tror att det regnar lite men inte vet säkert.

Väglaget var dock OK och vinterdäcken visserligen dubbfria men helt nya, och färden till Ljusdal gick utan större problem.

Vi fann vårt nattkvarter på Borrgården, strax norr om själva köpingen. 

Det var verkligen hors saison, vi hade faktiskt hela det hus som syns bakom A-L ovan för oss själva.

Inklusive bastun i källaren.

Det första som hände var dock att jag i vinter-snö-skymningen lyckades backa på en lyktstolpe (som skymtar mellan A-L och huset). Mycket förargligt. Stolpen klarade sig hyggligt, och på bilen syntes knappt en skråma - men glasen i lyktan slogs ut och regnade ned på både bilen och marken.

Det blev en stunds uppståndelse, där det slutade med att vandrarhemsvärdinnan, efter att ha klättrat och mätt och funderat, tröstade mig för att jag gjort åverkan på hennes egendom.

Så kan det gå.

Nå, efter bastu och en god natts sömn var vi redo att ge oss av vidare mot nordväst.

Här var väglaget besvärligare med moddsträngar och en del nysnö, men även denna färd gick bra.

Vi konstaterade att brandområdena runt Kårböle ser om möjligt ännu dystrare ut i november än annars...

I Ytterhogdal var allt väl, även om sorgsenheten över de skövlade skogspartierna runt huset gjorde sig påmind igen.

Lite överraskande var det knappast mer snö däruppe än i Ljusdalstrakten.

Vi plockade in saker, fyllde ett par kylväskor och några kassar med matvaror som knappast klarar sig till våren, bättrade på isoleringen, kollade elementen, kompletterade glykolen i vattenlås och dylikt.

Samt tejpade ihop den stackars flamingon som ramlat och fått halsen bräckt.

Och så åter på den moddiga 296:an och den lika moddiga 84:an till vårt nattkvarter.

Något stopp vid garaget och ön inbjöd inte vädret och väglaget till.

I Ljusdal gick vi förstås på bandy. 

Trots att vår förstfödde brukar hänga där, så hade ingen av oss förut varit på IP

Förväntansfull stämning, vacker is, snart dags för match

Matchen var bra, men egentligen aldrig särskilt spännande, därtill var hemmalaget gästerna från Borlänge alldeles för överlägset. Ändå bara 2-0 i paus - trots 14-0 i hörnor.

Mycket fina kombinationer dock - och som sällskapet konstaterade är bandy en sport med mycket få vilopunkter, här går det undan hela tiden.

Den där lilla vicknings-finten som bandyspelare kan göra när de i hög fart glider förbi en försvarande motståndare är alltid en fröjd att se.

Och när den görs 4-5 gånger på raken av en artist som Misja Svesjnikov (45 and still going strong...) så är det något alldeles extra.

Bäst på plan - omgiven av många duktiga ungdomar

Matchen slut - 8-0 och Borlänges målvakt bäst i sitt lag...

Bandy är kul, men lite kyligt är det ju, trots kaffe i tältet vid kortändan i paus. 

Så bastun var extra lockande denna kväll.

Så hyfsat tidig söndagsfrukost och iväg hemåt.

Det hade ju snöat mer eller mindre oavbrutet under vår resa, om än inte så våldsamma mängder,

och vägarna ner genom Hälsingland gick genom ett julkortslandskap.

Ur bilförarsynpunkt inte optimalt, körfältsbyten var inte så lockande,  men vackert var det

Och snipp snapp slut var vi hemma på Hornsgatan igen, med syltburkar, frysvaror och allt.