Det är inte så mycket att säga om saken.
Dimman finns där, vägen leder framåt, sikten går mot noll.
Det finns de som säger att det alltid är så, och att tankarna om att man ibland ser klarare
är just bara tankar, konstruktioner, önskningar.
Det är en meningslös invändning, förstås
Om det är sant att vi egentligen inget kan se, så är det ju egalt vad vi inbillar oss.
Då är friheten total.
Men jag tror för min del ändå att det växlar
Ibland tätnar dimman, ibland klarnar sikten
Det förändras, förskjuts, går över och går in i
Och att övergången mellan oktober är en tid av siktlöshet
är knappast en nyhet för någon av oss
Att vägen förlorar sig i en framtid som kan vara mycket nära
är så självklart att inga bilder behövs för att göra det mer tydligt
Bildens uppdrag är inte heller att tydliggöra eller förklara
Den är bara ett försök att hitta tröst
Här, i denna tid, i dimman, siktlösheten, väntan på det mörker
som kommer att sluka oss
Det viktiga nu är inte dimman
Utan vägen
Jylländska höjdryggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar