torsdag 1 december 2022

December: Det sista ljuset


Någonstans där borta falnar det sista ljuset.
Dagarna blir blänk i tidens utkant
Ännu ett år krymper bort och försvinner
Vi vet att det vänder, men aldrig är det så avlägset, så abstrakt
som när november går över i december, och mörkret flödar

När skuggorna har tagit över världen¨
och man anar att det finns vägar som aldrig har något slut
och sagor som bara har slut    Vi ser hur den försvinnande solen
speglar sig - i vattnet? i himlen? - men känner det inte

Allt vi ser är hur ljuset överger oss

                                                                                     Näverön

____________________ 

November: Formerna böjs av

Oktober: Så svinner höstens färg
September: Utblicken smalnar
Augusti: Blicken ut
Juli: Det som finns kvar
Juni: Långt borta och nära
Maj: Under månen
April: Återstår att se
Mars: En annan tid 
Februari: Kommer ljuset?
Januari: Tiden påminner oss








lördag 5 november 2022

Spretiga tankar i en obekväm tid, på en obekväm ö

                                            *  *  *          

Kommer ni ihåg den tid när Uffe K talade om den vuxne i rummet och ännu bara orsakade höjda ögonbryn, inte gapskratt… 

Och: Har ni också undrat varför Kristersson alltid står och rycker och sträcker sig och liksom viftar med armarna och tittar åt olika håll och flyttar fötterna, som ett otåligt barn med någon oklar bokstavsdiagnos? (Titta på nästa presskonferens får ni se).
Skälet är förstås mycket enkelt: Han har problem med trådarna som någon drar i. 

*  *  * 

Följer en debatt om Norrland på tv. Och slås än en gång av det centrala, hur man helt opererat bort allmänintresset ur debatten. 

*  *  *

 Sorry, men att någon är rädd bevisar inte att det som hen är rädd för verkligen är farligt.

                                           *  *  *

Klimatforskare och s.k. ”klimatskeptiker” tycks vara överens om en sak: Om de förstnämnda har rätt, så skulle vi ju bli tvungna att förändra vårt sätt att leva på bred front.
Det är slutsatserna man drar av detta som är skilda: de förra förespråkar omläggning av livsstilen, de senare menar att varningarna måste vara felaktiga. 

*  *  * 

Många har konstaterat att Tidöavtalet inte handlar om hur Sverige skall styras framöver, utan om att någorlunda jämka fyra partiers valmanifest.
Men det är inte så konstigt. För de nu regerande partierna var målet, den självpåtagna uppgiften, ju att vinna, att ta hem titeln.  Vad som skulle komma sen var, som ni säkert minns, inte någon stor fråga i valrörelsen; det handlade om att störta såssarna.

Ingen frågar ju vad BK Häcken skall göra med SM-titeln när de nu vunnit allsvenskan. De skall fira segern och vila på lagrarna.
En SM-buckla är ju inget man använder till något.
Så småningom kommer en ny säsong, där de skall försöka besegra sina motståndare och säkra segern på nytt.
Men det blir då, det. 

*  *  * 

Varför fortsätter man att diskutera som om de flesta tycker att polariseringen i politiken är ett problem? Det är den ju inte alls för högern.
Tvärtom, den är deras metod att gripa makten. Utan polarisering skulle politiken driva mot mitten, mot överenskommelser, samverkan, kompromisser, mot det lagom som högern så innerligt avskyr.
Man skulle riskera att hamna i den sortens mittenpolitik som i dag stämplas som ”vänsterextremistisk”.
I ett polariserat samhälle tvingas du välja mellan ”dom” eller ”oss”. 

*  *  * 

 Olika sorters frihet: Kontantfrihet, valfrihet. 

*  *  * 

Att partigängare ofta kallar politik liberal, när den bara är företagar-vänlig, må väl vara hänt.  Men när journalister gör sammaledes? 

*  *  * 

Egendomligt att märka hur ordet ”expert” snarast håller på att bli negativt laddat, ibland ett rent skällsord. Länge var det ju en av borgerlighetens favoritbilder, att ”låta experterna hellre än politikerna bestämma”, men i dag hör man det mer sällan, och mer ofta utbrott där experten buntas ihop med debattörer och politiker ur ett tänkt motståndarläger.

Jag tänker att det har ihop med den olycksaliga höger/vänster-fieringen av främst klimatfrågan, men även grundfrågorna om fakta, prövbarhet och relevans. Fler märker att sakkunskapen inte håller med om vad de själva har dragit för slutsatser av lektionerna i ”livets hårda skola”

En expert, tänker de, är en som säger att jag har fel.

Och raskt blir det ett skällsord i kommentarsfälten.

*  *  * 

Kapitalets lärdom av 1900-talet: Man kan inte med diktatur tvinga människor att acceptera utsugning. Man måste med mer sofistikerade metoder manipulera dem att själva välja det 

*  *  * 

I Sverige vill vi verkligen känna att vi själva har fattat beslutet att gå åt samma håll som alla andra. 

*  *  * 

Folk vill inte veta hur det är utan berätta hur de känner; vad säger det om vilka brister vårt samhälle har?

                                           *  *  * 

Det är faktiskt inget fel på avundsjuka. Det är helt naturligt att vilja ha det andra har. Det är missunnsamheten som är problematisk och gör världen illa. 

*  *  * 

Jag undrar fortfarande verkligen samma sak som förra gången:  de där som inte vill ändra nånting, inte vill uppoffra nånting, hålla samma galna konsumtionstakt som nu.

Tänker de att vi skall vänja oss vid tokvärme, rekordtorka, skogsbränder, skyfall, översvämningar, orkaner, smältande glaciärer och stigande världshav, att det är ok och inget att bry sig om?
Eller tänker de att det är något som går över om man blundar?
Eller att det faktiskt inte händer, är nåt som bara hittas på av vänstervridna medier för att lura dem på deras rättmätiga konsumtionsfest?
Jag undrar.

På riktigt: Jag undrar.



____________________________

Spretiga tankar i en tid utan val
Varför tror du alltid att allt är någon annans fel?


Spretiga tankar i en valrörelse bortom verkligheten
Vad gjorde vi för fel?

Spretiga tankar efter lång tid:
Människor som tror att de blir fria bara för att de lämnas ensamma

Spretiga tankar om kriget 1: 
Historien upprepar sig aldrig; men ibland speglar den sig

Spretiga tankar om kriget 2:
Ingen tror er längre





torsdag 3 november 2022

Sena nyheter från Värsta Sveriges Television

 Genom unika kontakter har vi kommit över några sidor från Värsta Sveriges Televisions text-TV-arkiv från våren 2027.
Det handlar om såväl politik som juridik, och inte minst de allt tätare band som går mellan dessa viktiga journalistiska bevakningsområden.

Här är några av dem. Förhoppningsvis kommer fler möjligheter att följa den politiska processen i landet under den berörda tiden.
I de första två möter vi ett par bekanta från den närvarande politiken:







Men det kan också handla om  ambitionerna att utveckla den gamla kampanjen "Håll Sverige Rent"...




...eller diskussionerna om att utveckla författningen på olika vis:









tisdag 1 november 2022

November: Formerna böjs av

          
Blicken drunknar, konturerna allt mer upplösta
Det är inte bara årstiden, det är själva tiden.  Mörkret kommer också inifrån
Och upplösningen är snart vår egen, finns i vår förtvivlan
över att tvingas se det som vi ser, att vistas i ett rum
där utsikten förvridits, vrängts, förvittrat   Bättre då att låta regnet
långsamt utplåna de former som vi ändå inte kan ge mening?
Bättre att stå vid fönstret och låta november gå förbi?
Vem vet -

Sant är att ingen kan se framåt, utan att märka hur formerna böjs av -




                                                                                                    Stora Frö

tisdag 25 oktober 2022

Ytterhogdal, en sommarsäsong, del 2

(forts från föregående)

Sommaren fortsatte. 
Vi var tillbaka i Stockholm en tid, sedan åter till Hogdal, periodvis i sällskap med Johan.
(M och C, som snart skulle bli föräldrar, var aldrig uppe denna sommar.)

Midsommarfirande på hembygdsgården Gammelträde

Midsommar: J fångar vyn över Kyrksjön från bryggan vid Gammelträde


Naturligtvis var vi ute på ön också.

Fint med eld i stora spisen, men inte helt perfekt för ett sällskap fullt av astmatiker.

Den här gynnaren vållade oss vissa besvär, sedan den fastnat i vänster backdäck.
Som tur var befann vi oss ganska nära Däckab i Sveg när det stod klart att däcket hade pyspunka.


Ett fint blåbärsår, men det blev aldrig plockat de stora mängderna i år

Äntligen kom vi upp på berget på fastlandet norr om sommarön.
Fin utsikt över Ljusnans nordligaste punkt i Hälsingland och över ön.
Och hela landskapet däromkring med Tranmyren, Flornipan och allt.

Fotbollssäsongen var som sagt en ganska luguber historia. Men till sommaren hade i alla fall Svedjevallens matta återfått sin normala lyster. 
I bakgrunden Bauerska villan , byggd för konstnären Eugen Bauer (bror till den mer kände John B), och för länge länge sedan min svärmors hem.


Ja, jag sade ju att vi fick en del potatis. 
En del var lite speciella av sig.

Annat får man bekväma sig till att köpa.
42-årig bröllopsdag firades med rökt röding, torkat renkött, älgkorv & en del andra delikatesser hemförda från en dagsutflykt uppåt fjällen.

Ytterligare annat får man plocka i myrkanten.
Inget vidare hjortronår på våra platser, men lite fick vi som synes ihop.

En annan utflykt tog oss till Sundsvall, där vi såg Djurgårn spöa Giffarna. På vägen tog vi oss via en verkligen eländig väg (den utmattade föraren vilar ut på bilden...) till Flataklack, som bjuder på fina utsikter och en trevlig servering, men vars pretentioner på att vara Sveriges mittpunkt är minst sagt skakiga. I Ytterhogdal håller vi förstås på att den verkliga mittpunkten finns - i Ytterhogdal.

Matchen var avgjord redan i första halvlek, trots att Giffarna tog ledningen.
En fin eftermiddag i solskenet

Augusti gick in, och det blev dag att stänga på ön, där en takhuv nu pryder (och förhoppningsvis skyddar) skorstenen. Båten fick dock ligga i, eftersom plåtslagar-Bosse skulle återvända och fixa en takstege också. 

Och så blev det dags för Johan att ge sig hem. 


Och även vi gav oss av - via fjällen och Norge.
A-L på "Utsikten" vid Skarvruet, som verkligen gör skäl för namnet; på bilden syns Skarvarna och gränsfjällen, åt ett annat håll Helags och Mittåkläppen, åt ytterligare ett Sonfjället (och på närmare håll Funäsdalsberget).

Vi tog en liten sväng in i Norge också

Man är inte ensam på vägen...


Några besök återstod dock.
Först det där med plåtslageri och båtuppdragning.

Och så är det ju bärsäsong.
God tillgång på tranbär, både vid Långströmssjön och vid Åsan-vägen.
Räcker för er också, om ni har vägarna förbi.

En ny utflykt upp på det där berget blev det också, nu med träden i höstskrud.

Medan hemmaförlusterna fortsatte 😞   Men jag vann en låda med kött från Björks i Färila på matchlotteriet en gång.
Efter 30 år på Svedjevallen var det faktiskt dags!


100-årsminnet av att Inlandsbanan blev färdig på hela sträckan Brunflo-Sveg firades med ångloks-draget tåg på besök i Överhogdal (själva mötespunkten den gången 1922 låg mellan Över- och Ytterhogdal)

Till höstens sista besök hade vi äntligen, efter många turer, fått den nya diskbänks-skivan på plats.


Vinterstängning, alltid lika vemodigt.
Trädgårdsbordet och stolarna hopfällda och inställda i "blå rummet".

Fast ölandstoken ropar att vintern dröjer länge än!
Vi får hoppas, av många skäl, att den har rätt.

 Del 1 här

söndag 23 oktober 2022

Ytterhogdal, en sommarsäsong

Ett år, igen.
En säsong där uppe i norr (som förstås egentligen är mitt i Sverige - lite mer om det i del 2)
Det har inte blivit några vidare rapporter här i  bloggen förut, men här är i alla fall en kort exposé i två delar - bilder och bildtexter.
Ni som inte har något intresse för vad vi haft för oss i sommar - hur tusan har ni kommit så fel?😉


Första besöket för året dröjde länge.
Inte förrän i början av maj kom vi upp

Våren hade inte heller haft så bråttom.
Istäcke längs stränderna när vi spanade över mot sommarön.
Båten fick ligga kvar på land denna gång.

Om våren dröjt så hade vintern haft att göra. Flera knäckta träd mötte oss på tomten.


Å andra sidan växer granarna, som någon gång i framtiden skall bli en snygg granhäck, till för fullt. 

Långsamt, långsamt fortskred våren längs Buanvägen


Och vi tog itu med säsongens arbete; här rengör och kittar A-L fönster

Medan övertecknad tog sig an vindfällena. Vadå könsroller?


Förutom vindfällena var det dags att ta hand om den halvstora björken vid bastuboden.


En stund vid huggkubben senare.

Men allt var inte glädje - säsongen med YIK blev inte så rolig som man hoppats - ett tag strök faktiskt nedflyttningsspöket omkring och störde.

Och vid säsongens början var inte ens Svedjevallens vanligtvis så fantastiska matta sig riktigt lik.

Häromåret vann jag ett fantastiskt fint lapptäcke på lotteri vid hembygdsdagen i Huskölen.
Det pryder nu min säng i byn. 


Allt var som sagt inte arbete. Ibland fanns tid för en fika "på framsidan"...


...eller en stund vid kaminen i nya huset, någon gång med ett litet glas med någonting i...

Och så var det fåglarna. Hackspetten är fin, men egentligen inte en så välsedd gäst - en del exemplar ger sig gärna på hus, och det vill vi inte, förstås.

Då är det roligare med domherrar (och domdamer, eller vad de kan heta)


Mer och mer sommar.
Bergenian blommar, runda björken blir grön

Och Flamingosextetten kommer ut på grönbete (innan säsongen är slut är den dock nere i en kvartett; livet i nedre Norrlands inland är hårt för en flamingo)


Så småningom blev det högsommar, och potatisen kom upp ordentligt. Blommade gjorde den aldrig riktigt, men en hyfsad skörd blev det, särskild med tanke på att vi inte köpt någon tjusig sättpotatis utan bara slängt ner några som blivit över.


Sommar - den tid när solen går ned i norr.

 

(forts följer här - med ö-besök, fjällutflykter, mer framgångsrik fotboll och en annan mittpunkt)