Ibland tänker jag på att
det jag skrivit i mitt liv har lästs av så många fler än vad som skulle ha
varit fallet om jag blivit den poet som jag drömde om att bli i min ungdom.
Och ändå är jag inte
nöjd.
Hur kan det komma
sig? Kanhända för att poesin likväl har
färdats ett litet stycke närmare evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar