Pappas födelsedag är alltid vit och mörk
Men jag har aldrig brytt mig om att försöka utvinna någon symbolik
ur just det Med åren, själv
allt mer lik honom, har jag funnit mig
allt mer benägen att avstå från det svarslösas charm Mörkret viker
alla gånger utom den sista Och
det kan vara
på årets allra ljusaste dag Det vet
vi Det är en kunskap
som vi bär tillsammans, vi kommer alltid att vara klädda i den
Vinden blåser oss vidare genom denna dag som allla dagar
Och till och med saknaden nöts
Det är ofrånkomligt Det är
för att den är en del av oss Vi
nöts Vi slits Vi bryts
Förbrukningsmaterial Råvara
till aska Det vita mörkret,
som vårt trassliga skatbo i den växande ensamhetens träd
Världen växer, krymper, brister, övergår
Vilka är vi? En kort sekund är svaret:
De som blev kvar
30.1.14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar