Så kom vi till Berlin igen. Enligt de ursprungligaste planerna skulle det ha varit Budapest, men det blev Berlin och det var ju bra åtminstone för den här redogörelsen. Med Ungerns nyss införda fotoförbud hade det ju knappast blivit något bildgalleri.
Så det blev Berlin igen.
Jag hade bemannat mig och vågade flyga - whisky till frukost känns hemskt udda, men ibland nödvändigt ;-) - och en fin och nästan-klar marsdag lyfte vi från Arlanda.
Kartan låg utbredd, här Mariefred där vi nyss var på besök, med Gripsholm tydligt identifierbart.
På Tegel gick vi två steg för långt, missade bagagebandet, och fick inte backa in och hämta våra väskor. I stället vidtog en vandring till tullen, där de hade hamnat som ej uthämtat bagage. Nå, det blev bra test på att tyska språket gick att använda.
Vi kom till ett vårligt Berlin där fruktträden blommade (åtminstone några av dem) och...
...älgarna skuttade runt...
Lägenheten låg på Schönhauser Allée, just där Mitte tar slut och Prenzlauer Berg vidtar. Inringad på bilden på klassiskt turistvykortsvis.
Bilden är tagen uppifrån TV-tornet på Alexanderplatz som vi äntligen kom upp i, och som är synligt nästan var man än rör sig. Så mycket mera som det hampade sig så att vi denna gång mest hölls i det gamla Östberlin.
U2 tog oss snabbt (en stations avstånd) till Alexanderplatz, där Plaza-skrapan ser överväldigande ut nerifrån. Uppifrån är det något helt annat.
En vårlig himmel över Berlin, så som det var de tre första dagarna.
Runt Alexanderplatz samsas enstaka rester av gammalt...
 |
| Marienkiche |
...med modernt som inväntar sin tur att bli gammalt
 |
| TV-tornets fundament |
Utsikten från tornet är faktiskt överväldigande. Det blir nog ett särskilt inlägg om detta.
Här en utsikt mot platser med känslomässig betydelse.
 |
| Warschauer Brücke, och der weisse Rauch |
Utsiken hemma från lägenheten var en annan, men fortfanade med berlinsk prägel.
Träden på gårdarna hade just börjat slå ut men var ännu inte riktigt gröna.
Interiören kunde användas för fotografiska försök att imitera Hammershöi.
Annars var lägenheten redan fylld av konst, ity att innehavaren var en inte alldeles obekant konstnär, Peter Nagel.
Och vad skall man måla, om man nu heter Nagel...
En lätt surrealistisk realism tycks vara Peter Nagels modell.
Även hans hustru Hanne Axelsen Nagel är konstnär - här är en kombo-bild, hon har gjort den lilla som han passat in i en större.
Medföljande konstfotograf fastnade dock kanske allra mest för det gamla skåpet, även om hon grumsade över att det vanpryddes av en ful hake som ersatte låset.
För oss gamla bolsjeviker var det ju en liten poäng att bo vid Rosa Luxemburg-platz...
Mer seriöst kan man tycka att det är skönt att man inte rensat bort alla de där gamla namnen. Rimligt var att man lät Chemnitz återfå sitt namn (Karl Marx-stadt borde ju vara Trier...), men vettigt att Rosa fått behålla stt torg, liksom hennes kompanjon Karl Liebknecht fått behålla sin gata.
Att man rensade bort Stalin och Hitler och en del av deras underhuggare är en annan sak. Men Rosa och Karl - och för den delen från motsatt sida spektret lite gamla kejsare, generaler och dylika - är ju delar av den tyska historien
Vi är inte bara historiskt intresserade; vi spanar också in kulturen, till exempel de joniska kapitälen på Ubahn-stationernas järnpelare.
Och apropå konst. Här har den mer konstnärligt lagda av sällskapets fotografer lyckats förvandla kupolen vid Sony Center vid Potsdamer Platz till något som liknar en gammal rislampa.
För egen del fastnade jag mer för den jättelika Duplo-giraffen utanför. Modigt av danskarna att låta sig representeras av en giraff, för övrigt.
Berlin bjuder alltid på överraskningar.
Julen varar till exempel till påska vid Friedrichstrasse.
Åtminstone i undervåningen.
Eftersom vi, således, rörde oss mest i det gamla Östberlin blev det en hel del tillfällen att åka spårvagn. Tunnelbana och S-bahn är förvisso effektivare, och även om "vår" U2 gör en lång och tidsödande sväng runt centrum oftast snabbare, men det är något visst med att åka spårvagn.
 |
| M10 på väg in vid korsningen Landsberger Alle och Petersburger Strasse |
Väntande på denna spårvagn passerades vi av en lastbil med en lite oväntad last:
When in Berlin...
Man bara måste ju avnjuta arkitekturen vid Karl Marx-allee.
Vår egen gata, Schönhauser allee, är betydligt mera återhållsam i sitt uttryck. Här i avresedagens vårregnsmelankoliska stämning.
Ja, och så bar det hemåt.
DB levde upp till alla förväntningar genom att ta köpenhamnståget ur trafik i Hamburg, med vederbörligt kaos till följd.
Men sådär är det ju nästan alltid
Bistrovagnen i det nya tåget var förstås tom.
Men på färjan fick A-L en macka med spätta.
Att den visst mest smakade kyckling är sådant man får ta...
Och ja, vi gjorde en massa annat också. Var på Operan (helt OK men inte märkvärdig Tosca på Staatsoper in Schillerteater).
Var och badade på Thermen am Europaplatz - kan rekommenderas.
Avstod från fotboll en blåsig regnruskig lördag.
Åt på två olika gamla slakterier.
Och sådant. Som man gör i Berlin.
Korrekt rapporterat, intygas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar