En ängslig dikt

Jag möter vägens skäl vid vägskälet

och andens innebörd i andedräkten

Naturligtvis kan detta vara döden

som nalkas mig i den diffusa glöden

Vem kan beräkna effekten

av en rörelse, vem vet med säkerhet

hur landskapet ser ut där bortom vägens krökning?

Naturligtvis kan dessa skiftningar betyda
(som symboler, som emblem, som roller)

att uppbrott väntar    Ingen har kontrollen

över de reglage som skulle styra våra liv   Vi lyder

order: löses upp som en nyss utblåst rökring

Man måste veta det       Att vara beredd

går ändå inte     Men att pröva tanken

att dessa lätta smärtor bara förebådar

ett större     Att alla nådår

har ett slut   Att mer tid inte finns på banken

Inget vet jag    Men jag är ständigt rädd'

                                                                                                        (ca 2005)