Fotbollsminnen från andra tider.

Vid rensning blad gamla papper hittar jag en lista som J och jag gjorde alldeles i slutet av 1990-talet, om minnesvärda ögonblick i svensk fotboll.

Den är intressant på flera sätt.

Dels fortfarande så som var avsikten den gången, lite personligt uppfattad fotbollshistoria.

Men också och kanske framför allt som en påminnelse om hur saker förskjuts med tidens gång.

Somligt som kändes viktigt och stort då är avslägset  och ganska avslaget nu, och jag undrar då och då varför det där alls kom med. Redan bland de tio första punkterna finns sådana. Men just därför är det intressant att se.

Man kan notera att landslagsfotbollen dominerar helt på klubbfotbollens bekostnad; i dag tror jag att balansen skulle ha varit en annan; och då tänker jag inte i första hand på guld 2002 och 2003 eller kval 2009 (tanken var ju att göra en mer allmänt hållen lista, inte helt personlig)  bara att både min egen och den allmänna synen nog har förskjutits en smula.

(Det är för övrigt också främst bland de inhemska/allsvenska ögonblicken man (jag) i dag frågar sig hur det alls kunde komma med. Men som sagt, det var två personer cirka 1999 och så såg vi det då.)

Kanske skulle listan också innehållit mer av enskilda prestationer om den gjorts i dag; den där långe killen från Malmö skulle nog dyka upp med både cykelsparkar mot England, klackar mot Italien och kanonskott mot Ungern.

En vändning i Istanbul, en annan i Berlin, en sista-minuten-kvittering mot Danmark och en berusad dansk på plan hör till de landslags-ögonblick från det innevarande årtusendet som också omedelbart infinner sig. 

Säkert finns det fler som jag inte kommer på vid en hastig erinring. En stolpe som ingen höll. Och sånt.

Men det här är alltså listan som den såg ut ca 1999 (det måste vara efter -98 framgår av en bisats i texten, och den får förbli så, i stort sett oredigerad:

Inspirerade av det engelska fotbollsmagasinet Total Fooballs lista över ”50 memorable moments” har vi sammanställt en egen lista, med ett rent svenskt perspektiv.

Listan innehåller alltså minnesvärda ögonblick ur svensk fotbollshistoria;  vi har begränsat oss till de senaste 50 åren, dels för att det är dem vi vet någonting om, dels för att det är den perioden när TV och film ger oss en gemensam ram för minnena.

Där försvann alltså Ivan Eklinds domarinsats i Rom 1934 och AIK-Charlton 1947.

Dynamos långa kortbyxor fick gå på köpet. Och Nordahls gloriösa debut i Milan försvann på sluttampen – den hade nog gått in bland de tio annars.

Listan innehåller förstås mest glada ögonblick, där svenskar eller svenska lag är framgångsrika, men här finns också några trista minnen, och några som inte ens utspelar sig på planen.

Det är ofrånkomligt att vissa ”ögonblick” är minnesvärda för att de sammanfattar eller symboliserar en hel match eller en turnering, men så långt möjligt har vi försökt plocka fram just ögonblicken, de där sekunderna som man minns mest.

Subjektivt? Naturligtvis är det subjektivt. men vi tror nog att många kommer att känna igen sig.

Damfotboll? Det är en annan historia.

1.   Sverige gör 1-0 mot Brasilien i VM-finalen 1958

OK, detta ögonblick varade bara i fyra minuter men – smaka på den här meningen: ”Sverige leder VM-finalen i fotboll”

2.   Hamrin gör 3-1 mot Västtyskland 1958.

Man kan se det hur många gånger som helst – och fortfarande på något vis bli förvånad över att han lyckas.

3.   Rumänien 1994.

     Detta ögonblick är egentligen minst sex olika:  Brolins första mål, Kennet Anderssons kvittering – hur länge hängde han där? – Milds brända straff, Henke Larssons iskallt satta (eller var det slarvigt?) och förstås Ravellis båda räddningar.

Men på något sätt bildar det ändå en enhet. Måste vi välja fastnar en av oss för 2.-2, den andre för Ravelli II

4.   Edström gör 1-0 på Västtyskland 1974.

Och vad är klockan?, frågar Bengt Grive gång på gång. Ett vackert mål i sig, extra minnesvärt för den återhållna målgesten (magen…) och framför allt för tystnaden på stadion.

(Not 2014: Enligt vissa uppgifter frågar Grive i själva verket ”Var är klockan?” vilket gör det hela ännu bättre)

5.   Gunnar Gren i målet, undviker offsiden i OS-semifinalen mot Danmark mot. OS 1948.    Jo, vi vet att det är mer än 50 år sedan. Men vi ville ha med det. Det är geni på ett annat plan.

6. Staffan Tapper, Polen 1974.
     Straffmissen som alla minns. 
      Eller – det eviga ämnet – är det straffräddningen som alla minns?

7.   Torbjörn Nilsson avgör UEFA-cupfinalen på Volksparkstadion 1982 med sitt 2-0-mål.

Ett vackert mål, som för första gången gör ett svenskt lag till internationella cupmästare och kröner en fantastisk serie (3-0 i matchen till slut).

8.   Hyséns brytning,  Wembley 1989.

Vem får inte ståpäls av att se den?

9.   Brolin 2-1 mot England 1992.

Dubbelt väggpass, raka spåret. Så enkelt och så svårt. Sverige krossade England och på köpet fick vi se Gary Linekers sista landskamp.

10-19:

o  Nepstadion 1973: Edström nickar in 3-3 mot Ungern och Sverige är fortfarande med i kampen om en VM-plats

o Domenghini slänger iväg ett chansskott mot mål, Hellström går ner för att täcka och bollen går, ja – igenom? under? förbi?   (1970)

o Terry Butcher står som en fältherre (nämligen Döbeln vid Jutas) och ser till att England för en gångs skull får med sig en poäng hem från Råsunda (1989)

o Pelé tar emot bollen, lyfter den över Bergmark och slår den på volley förbi en Kalle Svensson som inte ens hinner bli förvånad (1958)

o Snön ligger tung över Gelsenkirchen. Iskall är också Bosse Larsson när han slår in straffen (som det är tveksamt om vi skulle haft) som tar Sverige till VM (1973)

o Glenn Strömberg går rakt fram och gör sitt andra mål mot Italien på San Paolo-stadion, och Sverige förnedrar världsmästarna med 3-0 på deras hemmaplan (1983)

o Ove Kindvall sprintar loss, är ensam med målvakten – och Feyenoord vinner mästarcupen på ett svenskmål (1969)

o München 1979: lagen marscherar in till Europacupfinal. Och för första gången är ett svenskt lag (nåja, skånskt…) med. Sedan är Nottingham för starka, men ändå. Nåt bragdguld fick inte Nottingham.

o Vi var ju så nära… Men portugiserna överraskar borta mot Västtyskland, och i närgångna TV-bilder får vi se Robert Prytz gråta (1985)

o Jonas Kling hoppar in. 1997

 Hammarby gör sitt fjärde byte i derbyt mot Djurgården. Senare fastslås att det kostar 10.000 kronor att få genomföra extrabyten. Och Sverige har knäsatt en ny regel i fotbollsvärlden.

20-29:

o A star is born 1. Sverige och Sovjet spelar 4-4 och Ralf Edström hänger där högre än alla andra och – ja: hänger in dem.

o Målen som inte betydde något 1:  bara minuter kvar, Västtyskland leder med 2-1 och VM-drömmen är i kras. Då slår Torbjörn Nilsson en genialisk genomskärare och nyinsatte Mats Magnusson rör bollen för första gången. En lätt chip över flåbusen Harald Schumacher och alla tror att vi är klara för Mexico. (1985)

o Målen som inte betydde något 2:  Ett fullsatt Olympiastadion i Berlin vill se revansch för det försmädliga nederlaget i VM sju år tidigare.  I stället är det Hamrin som ännu en gång snuvar dem – en läcker språngskalle och matchen slutar 1-1.  (1965)

o Brasilien har blivit världsmästare och springer ärevarv med den svenska flaggan. Drygt 50.000 på läktarna med kungen i spetsen hyllar Pelé & Co.

o Hamrin igen: Cupvinnarcupen 1968. Snitsaren avgör för Milan med båda målen mot Hamburg

o Domare Anders Frisk har ingen bra dag på Stockholms Stadion den där oktoberdagen 1996. Men ännu sämre står det till hos hjärndöde ”Terror-Tommy” som stormar in på planen och sparkar ner Frisk, innan han stoppas av spelarna i det lag han ville ”hjälpa”.

o Division 2-match på Ullevi 1976. IFK Göteborg mot Gais. Och speakern annonserar publiksiffran: 50.690. 

I division 2.

På sjuttiotalet!

o Sverige har mött och slagit Finland på Råsunda. VM ser ut att vara uppnåeligt. Men det krävs en seger mot svårslagna Österrike. Då kommer beskedet: israelen Reuben Atar har avgjort mot Frankrike på bortaplan. Tommy Svensson åker i poolen på spelarhotellet och guldgrävandet i USA kan börja.

o Division 2, 1964 (väl?). Lennart Skoglund är ett vrak – men han slår den där hörnan rakt i mål.

30-39:

o  På pappret ser det ut som om utmarschen gick i jämn marschtakt: 1-2, 1-2, 1-2. Men visst minns vi det furiösa tempo som Hernan Medford höll när han sprang loss och gjorde 2-1 när Costa Rica skickade Sverige ur VM. (1990)

o Målen som inte betydde något 3: EM-kval borta mot Portugal. Inge Danielsson sprintar från halva plan, rundar den utrusande målvakten och slår in bollen ur ingen vinkel alls. Sverige missar EM ändå.men målet sitter på näthinnan.

 o Desto mer betydde Therns genomskärare rakt igenom det franska försvaret fångas upp av Martin Dahlin och målvakten är chanslös: 1-1 och VM-chansen lever.

o Svensk fotbolls pinsammaste ögonblick – inräknat Costa Rica, Terror-Tommy och Japan -36: Europamästerskapen i Sverige skall inledas. En ung gosse river av ”Du gamla, du fria” – och sedan är det dags för Bruno Wintzell att kliva in i den svenska idrottshistorien…   (1992)

o A star is born 2 : IFK Norrköping slår IFK Göteborg med 6-0 på Idrottsparken och med tre mål och tre piruetter visar nyförvärvet från Sundsvall att något stort är på gång (1990)

o FA-cupfinal, 1995. Evertons Anders Limpar gör en rusch på kanten och slår ett inlägg som till slut når Paul Rideout och landar i Uniteds mål – och Limpar får gå uppför den klassiska trappan

o Sverige gräver brons mot Bulgarien, och har lekstuga efter snabba 2-0. Henrik Larsson har kostat på sig att missa några lägen men nu stämmer allt.  Det vi framför allt minns är backen Tsvetanovs vurpa i straffområdet, innan Henke slår in bollen förbi Michailov med toupén.  (1994)

o Sviten som brast: efter 47 matcher i följd utan förlust spicker det till slut för MFF: redan nedflyttningsklara AIK spräcker den längsta segersviten i allsvenskans historia.

(1951)

o Den ende som inte såg var Erik Fredriksson. Diego Maradona fortsätter en redan framgångsrik karriär som handbollsspelare med en enhandsräddning på mållinjen mot Sovjet. Domare Fredriksson från Västergötland står trygg, men missar tyvärr handsen som verksamt bidrar när Argentina snubblar sig fram till en VM-final   (1990).

o Slutet på sagan: Brolin tänjer sig för att slå inlägget, kommer ner fel, vrider till foten, och en av de största karriärerna är i praktiken slut. Sverige vinner matchen mot Ungern men vem minns det i dag?

o Umeå, oktober 1996. Slutsignalen går, Ljungskile är i allsvenskan och pappa Wålemark springer barfota ut i snön.

40-

o Scholes missar, Seaman tvekar och ”kärnkraftverket” Johan Mjällby rusar fram och slår in avgörande 2-1 mot England på Råsunda  (1998)

o Borta mot Polen i VM-kvalet. Sverige leder med 1-0 men matchen står s.m.s. och väger, när Johnny Ekström sätter fart från mittlinjen. Springer och springer – och sätter dit 2-0 som tar oss till ett VM vi gärna glömmer.

o Volleyn alla glömt – men vi minns. VM 1974. Efter två oavgjorda mot Bulgarien och Holland måste Sverige slå Uruguay. Det förlösande målet är Edströms volleykanon från straffområdeslinjen – en förstudie till det mer berömda 1-0-målet mot Västtyskland (se ovan).

o 80-talets SM-finaler bjöd sällan på särskild sevärd fotboll. Ett undantag är ett glimrande ögonblick 1985. Som TV-tittare kan vi se att Sören Börjesson ser luckan där i bortre änden av målet, och nästan förstå hur han tänker  när han lyfter den förbi Wernersson och in i målet, just där. Och Örgryte blir överraskande svenska mästare.

…och nånstans där kom vi av oss. Vi nådde aldrig 50. Fritt fram för alla att fylla på.

Saknar du ögonblicket när det gick sådär extra bra för just din klubb, så är det förstås för att listan inte handlar om det. Det förutsätts att det är ögonblick som berör fler än dem som hejar på samma kubb som du.

Annars skulle ”Sump-Hugos” straff garanterat ha varit med.