Dels eftersom dådet siktar mot och brutalt träffar det fria och orädda ordet, och knappast kan undgå att följas av orolig självcensur, eller åtminstone tvekan där den förut inte fanns - just den sortens reaktioner som är terroristens mål. Och dessutom alltid en skräck för upprepningar, nya dåd, copycats.
Dels för att det kommer i en tid då de främlingsfientliga är på marsch, ekande stöveltrampande marsch, redo att suga upp blodet från dagens offer. Det ändrar egentligen i grunden ingenting i deras redan skevt hopskruvade världsbild eller invändningarna mot den, men det kommer att tolkas så, marknadsföras så och oroande nog även uppfattas så av en del.
Det började omedelbart sedan nyheten landat.
Det där gör ont. Båda delarna. Så ont.
___________________________________
Detta sagt, så bör vi kanske, vid funderande kring orsak, verkan, sammanhang och konsekvenser, hålla i minnet att antalet döda är nästan exakt det samma som vid attacken på Mavi Marmara.
Vilka syften, vilka liv, vilket ansvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar