I det stora hela handlar samhällsutvecklingen om en väldigt
enkel topografi: om man vidgar klyftorna blir det svårare att kommunicera.
* * *
Många försök till analys av det extremistiska våldet verkar
missa att vreden ofta ser ut att komma först och ideologin först senare.
* * *
Alla ni som säger eller skriver ”Jag var med i en extrem
kommunistsekt på 70-talet, så jag vet sanningen om socialismen”, har ni tänkt
på att det är ungefär som att låta några urspårade jihadister berätta sanningen
om islam?
* * *
Det värsta med de främlingsfientliga är inte att de skyller
allt på invandrarna. Det värsta är att de känner att de behöver någon att
skylla på.
* * *
Lite för många människor har en benägenhet att ursäkta eller
acceptera religiösa överlöpningar, både bland dem som själva tror – ”nu får korsfararna känna på sin egen
medicin”/nåja, men de är ju i alla fall kristna” – och bland dem som inte
gör det men tycker att det där med tro är något personligt som man inte skall
blanda sig i.
Men så fort någon, med sin
tro som förevändning, blandar sig i andras liv är det inte längre en personlig
sak utan en politisk.
Om vi bara först kunde enas åt och hålla i minnet att all
frihet är villkorlig, så skulle det vara lättare att sakligt diskutera
frihetens möjligheter – och dess begränsningar.
* * *
Det finns få platser där vårt synfält är så begränsat som i ”the
global village”
* * *
Ibland när man är ute på stan kan man tänka på all oro man
helt i onödan kände som småbarnsförälder, att barnen skulle störa och vara i
vägen för andra och allt omak man gjorde sig och barnen för att undvika det.
* * *
Alla dessa barn som i dag växer upp i ständig tävlan – om
det finaste barnkalaset, om den senaste iPhonen, och de hetaste
accessoarerna, om de bästa platserna på
tunnelbanan, om betyg och utbildningsplatser, påhejade av föräldrar ur den
medelklass som föraktar samverkan och samarbete – hur kommer det vara att leva
i det samhälle som de styr?
Typiskt svenskt: Att peka ut något som typiskt svenskt.
Och
därför dåligt.
* * *
De här människorna som tycker att vi är löjliga, vi som
känner en viss teknologiskiftes-trötthet, och som tycker att vi bara inte anstränger
oss nog att hänga med.
Och som avfärdar oss med att ”folk alltid har haft svårt med nya saker”.
Jag skulle vilja leva länge nog för att höra hur de kommer
att bortförklara sig, när det är de själva som når detta stadium.
* * *
Hur mycket skada ställer inte de otåliga människorna till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar