Tredje ståndpunkten

Läser Werner Aspenström och kommer att tänka på Tredje ståndpunkten.

Jag har alltid älskat Tredje ståndpunkten. Inte för vad den var i tiden, vad man faktiskt sade, utan just för att den var en tredje ståndpunkt.
Ett annat sätt att se.
En ytterligare nyansering. En vägran att inordna sig i det svartvita mönstret.
Ett sorts "ja, men..."
Ett "å andra sidan".

Defnitionsmässigt ett prövande. Ett  trevande.

Så drog det också på sig mycket hån från de tvärsäkra. Och från dem som inte kunde vara tvärsäkra men som önskat att de kunde vara det.

En annan av mina favoritförfattare har en del att göra räkning för här.

Han hade kanske rätt i att det finns tider när man måste välja sida. Men de är så få, och då är de hett akuta.
Och det finns också tider, och de är många fler, när det att avstå från att välja sida är en dygd.

Den tredje ståndpunkten.



__________________________

Tänkte länka till Wikipedia, men finner att denna har tagit ganska tydlig ställning bland ståndpunkterna. ´Gamle Eyvind skulle vara stolt över sitt inflytande över opinionsbildningen.
Hittar i stället ett inlägg från Smålandsposten, när det begav sig med Jojje Bushs ödesdigra Irakinvasion, som i förbigående förklarar ganska bra för dig som inte riktigt kommer ihåg vad det handlar om.