Det onödiga bytet

Håhåjaja, så skall man i väg och byta alla sina sedlar igen.

Om man som jag är typen som lägger undan några hundralappar i ett kuvert här och ett annat där, har några i en burk i köket och några andra i en låda i chiffonjén, så blir det ganska många. Och nu skall de bytas, allihopa och inom loppet av några månader.

Hej vad det går.

Ja, naturligtvis tycker jag att sedelutbytet är onödigt.

Det kunde du ju nästan ha gissat.

Och det av två skäl:

För det första är det en onödigt kostsam process att dra igång i ett läge där kontantanvändningen stadigt minskar. Vi kunde använda de där miljonerna betydligt bättre.

Och för det andra tycker jag att det är klåfingrigt. Det är faktiskt inget fel på de sedlar vi har i dag. De är acceptabelt snygga, välbekanta och inte särskilt gamla heller.

Det var ju dessutom helt nyss man gjorde det mer diskreta bytet mellan nästan-likadana sedeltyper där de nya skulle ha högre säkerhet men i övrigt såg likadana ut.

Om detta byte var onödigt och verkningslöst skulle jag vilja veta mera om det.
Varför tvingade man oss att byta sedlar (och för den som glömde, att förlora pengar man en gång faktiskt hade)?

Och om det tvärtom var bra och nödvändigt, ett lyckat byte, hur kan det vara dags igen?

Går utvecklingen i falskmynteriet så snabbt att vi kommer att behöva byta sedlar vart femte år framöver? Är det inte något grundläggande fel i hanteringen då?

Att göra avtryck

Jag kan inte komma runt känslan av klåfingrighet.

Att någon eller några vill sätta ett avtryck.

Att någon eller några längtar efter att kunna säga eller åtminstone tänka ”Det var jag som…”.

I know the feeling, det var till exempel en gång jag som hittade på hur sidorna skulle fördelas i Text-TV, ni  vet nyheter på 100-talet, ekonomi på 200-talet, sporten på 300 och TV-sidorna på 600. 

Det blev nästan internationell standard ett tag, och visst, det kändes fint.

Men det här med sedlarna är ändå något annat.

Att strukturera text-TV-sidorna var nödvändigt den gången, vi fick inte plats annars, och vi hade fått mer sändningsutrymme, mediet växte så det knakade. 

Och dessutom är det mer än 30 år sedan och vi har inte behövt byta sedan.

Sedlarna, var det.  Sedlarna är något annat.

Som sagt, det är svårt att komma runt känslan av att det är någon som hemskt gärna vill.

Men det är inte bara, eller inte ens främst. det som stör mig, även om det bidrar till min skepsis enligt punkt ett ovan.

Men det är också valet av motiv.

Någonstans har jag sett det presenteras som att man går från ”kungar och krig” till ”vanliga människor”.  Men det är naturligtvis rent trams.

Varken Ingmar Bergman eller Dag Hammarskjöld var några vanliga människor annat än i den mycket allmänna betydelse som även omfattar gamla kungar.

Man har ju varit på bio

Nej, det som beskriver de nya sedlarnas porträtterade, i jämförelse med dem på de nuvarande, är att de är kända,  ja de är kändisar.  Mestadels från kultursektorn, men likafullt kändisar.

Vill säga, ett genomsnittligt kommunalråd kan identifiera dem. Man har ju varit på bio, liksom. Det cineastiska inslaget är ju påtagligt – två av de sex avporträtterade hör till filmens värld.

Och alla är jätte-jätte-kända av samtiden. Utom den där Hammar-vad-han-nu-hette.

Jag tror att det är en av de centrala drivkrafterna för sedelbytet. De som har hittat på det här har helt enkelt inte koll på Christopher Polhem (500) eller Jenny Lind (50). De vet inte vilka de var.

 Linné (100) har de väl hört talas om, men att det är han som är den skrynkliga gubben på hundringen har de kanske inte lika bra koll på?  

 Och bilderna ur Olaus Magnus ”Historia” (1.000) är inte direkt deras grej, vad det verkar.

I dagens snabbkultur kan man tvivla på att särskilt många ens kan identifiera gamle kung  Gösta (1.000).

Man vill ha något som man känner igen.

Eller ”som folk känner igen” kan man säga, så att man slipper skylta med sin egen obildning.

Byte? Jorå!

Och så de här liksom urfrätta färgerna i en gladpastell-skala. De där, du vet, som får dem att se ut lite som leksakspengar.
Ett rätt långt skutt från dem vi har och har haft.

Vänta nu, påminner de inte om några andra sedlar?

Jorå.

Men det är ju så trevligt med lite nytt ibland.

 Säger folk. 

Det är väl kul att det händer nåt.

Tjavars. Det är väl det som är felet med mig.

Att jag inte tycker att det är kul att det händer nåt.

Utan att jag envisas med att värdera  VAD som händer innan jag tar ställning.

Och det här bytet , det tycker jag helt enkelt inte är  -  värt pengarna.