Från ord til bord - biljard med polarna

Vi  har känt varandra i bortemot 50 år nu, i alla fall väl över 45.  

Vi lärde känna varandra i gymnasieårens svindlande korta evighetslånga gemenskapstid, ett kalejdoskop av relationer och känslor, och på något vis har vi fortsatt att ha kontakt.

Inte lika tätt hela tiden, det har kommit och gått, några tider har varit tätare, andra glesare. Och inte alltid i just denna konstellation, vissa har träffats lite oftare, andra setts lite mer strövis. Småbarnstider ändrar sociala mönster under en tid till exempel, tror jag alla vet.

Alla har inte varit lika tajta; kanske just jag själv har varit mest avlägsen från centrum, jag vet inte. Men det har fortsatt, av och till och igen.

Bemärkelsedagar, konserter eller någon gång en öl på stan. Sådant.
Ett tag provade vi vin.
Det gjorde man ju, ett tag.

Nuförtiden, sedan några år tillbaka, träffas vi någon gång i kvartalet, äter en bit mat och spelar ett par partier biljard där vi blandar nybörjarmissar med riktigt hyggliga stötar (och så en och annan bisarr konststöt av J).

I går saknades en av oss tyvärr, men det gjorde det ju lättare att dela upp lag.

När alla fem är med, som oftast, åtgår en del tid och möda åt att gruppera tvåmannalagen så att alla får spela med alla och lika mycket. Vi har inte lyckats hitta någon bra metod ännu, trots att det finns en hel del både matematisk och annan färdighet i gruppen.

Så det ingår i själva arrangemanget: grubblandet över hur vi skall fördela oss. Utom just denna gång.

Ingen är någon lysande biljardspelare – även om det någon gång kommer för mig att de andra av ren vänlighet spelar lite under sin förmåga bara för att jag inte skall bli ledsen och kinkig. Men vi är hyfsat jämnbra – om man så vill jämndåliga – och utfallet varierar.

Vi spelar eightball med lite lagom inslag av egna regler.

Fast först mat.

Mat och samtal. Vi har alla nått den ålder då det är lätt att komma in på krämpor och tidens gång och något lite om hur det en gång var.

Men inte alltid, inte nödvändigtvis.

Just denna gång i den begynnande höstens tid blev det mest semestererfarenheter, från alldeles nyss och från längre bort i tiden. 

Th har seglat i Grekland, han är fortfarande storslaget solbränd, och berättar målande om färdens glädjeämnen och små förtretligheter. Men strax är vi vid Lofoten, där J en gång upplevde en salsblank Atlant inte långt från där jag klev av Hurtigruten härom året. Och så där seglar samtalet vidare till nya ämnen.  B har sagt adjö till banken efter många år och berättar om ett konsultliv med lagom mycket jobb och lagom tid till annat, som fyller oss andra – åtminstone mig – med avundsjuka (men inte missunnsamhet!).

Så avslutar vi våra hamburgertallrikar och skaldjursgrytor och letar upp bord tre, med våra glas i handen. Glas som nu i flera fall innehåller lättöl;  de andra brukar oftast ta ett par riktiga öl, medan jag av hälsoskäl håller mig till de svagaste. – delvis till följd av att jag har satt i mig för mycket av sådant tidigare, inte sällan i just dessa herrars sällskap.

Just denna septemberkväll är dock ovanligt sedesam även efter våra måttliga förhållanden, någon kör bil, någon skall upp extra tidigt, någon har som sagt hälsan att tänka på.

Eightball går ut på att man skall sänka lagets sju klot – antingen de randiga eller de enfärgade – och sedan placera det svarta klotet nr 8 i en ficka som man pekar ut på förhand. Det är det förväntade, normala slutet på en match.

Men det kan förstås också sluta med att någon råkar spela ned det svarta klotet i ett annat hål än det utpekade. Det gör det en gång.

Eller att det svarta klotet av misstag spelas ned långt innan man gjort slut på sina egna. Det gör det också. En gång.

Fast en av matcherna, den första, slutar så som regelboken avser: med att en spelare pekar på ett hål och sedan placerar den svarta åttan där.

Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja vem det är.

Men han hade en bra kväll rent spelmässigt i går.

Fast – han hade en ännu bättre kväll umgängesmässigt.

Det är nånting särskilt med att umgås med folk man känt i nästan 50 år.