Bland bär och bollar

Vi hade i grunden två ärenden, förutom att i allmänhet komma ut  på landet och få umgås lite med varandra, något som arbetslivet & sånt under en period har begränsat.

Det ena var att plocka bär. 

Vi hade främst två i åtanke: Dels att kolla om det till äventyrs fanns några hjortron kvar, eftersom de liksom de flesta andra bär varit så förtvivlat sena i år. 

Det gjorde det i stort sett inte.

Dels att kolla om lingonen var mogna, det brukar de ju vara ett stycke in i september.

Det var de inte.

Men - det fanns gott om blåbär, både på tomten och på ställen där vi stannat i vår jakt på andra bär,

Och det fanns hallon:

Så vi stannade och plockade lite av båda sorterna. 

Författaren plockar. Manshöga vajade hallonen...

Hjortronen var alltså nästan borta; det var ju inte heller något bra år alls på våra gängse ställen.

På myren där Floren-vägen tar av - ni vet, där jag plockade ihop en burk vid förra besöket - hittade vi ett par stycken. Närmare bestämt tre.

- och eftersom ett av traktens bär tycks bryta mönstret och vara tidigt istf sent så fick vi den udda upplevelsen att plocka hjortron och tranbär på samma ställe, vid samma tillfälle:

Det andra ärendet var att kolla läget med det planerade husbygget, se till att stolparna stod rätt, lämna lite papper till byggaren och sånt.

Där borta till höger om huset skall det nya ligga

Markberett. Stolpar på plats. Svårt att visualisera ett nytt hus där.
Men om någon månad hoppas vi att det står på plats

Till markberedningen - som vi tagit hjälp till - hörde att ta ner några träd.
Det gjorde jag själv. Lastpallen som fönstren kom på blev en bra torkställning

Vädret var betydligt bättre än prognosmakarna hotat med, även om man naturligtvis

känner att hösten är på väg. Så vi hann med en hel del.

Till exempel en fotbollsmatch:

YIK krossade Mora med 5-1 efter total utspelning och 4-0 i första.
Svedjevallens matta som vanligt högklassig.

Men så blev det dags att åka hem.

Vi har hittat en ny fin rastplats vid Fjällmyrtjärn, inte långt från Växbo.

Det visade sig att vi inte är de enda - två sångsvanar kom glidande och landade förvånansvärt graciöst (deras lyft senare var en annan sak - där handlade det om kraft snarare än grace)

Ressällskapet beundrar svanar och övrig natur:

Hade hon vänt sig om hade hon fått se hur tranbären var ännu längre komna här:

Och så kom vi hem, nästan utan att drabbas av skyfallet som rört sig över södra Sverige under vår Hogdalshelg.

Ja, och så var det det där bordet.

Det var redan på uppresan.

Vi stannade, på ren chans, vid Glössbo möbler.

Och förälskade oss en smula i ett teakbord.

Men det blev ingen affär. Det var ju en sak till vi skulle göra på landet.

Nämligen hämta de kvarglömda takräckena...