Jag fick en fråga vad jag menade med ”Tanken att det finns
sanna åsikter” i de senaste spretiga tankarna.
Först förvånade det mig lite, eftersom det kändes så
självklart för mig.
Men kanske inte, ändå. Och kanske särskilt inte för dem som
själva gärna gör det.
Tänker att det finns.
Tänker att det finns.
Låt mig ta ett exempel från ett av de populäraste områdena
att diskutera, där det här ganska ofta händer – invandringsfrågan/integrationsdebatten,
ni vet det där som vi aldrig talar om i det här landet.
När någon säger ”Vi har inte råd”, eller ”Det kostar för mycket”, så är det inget annat än den talades åsikt, en uppfattning, en värdering – ett tyckande.
Det är helt OK att tycka saker, men det är också klädsamt att veta att det är det man gör.
Det spelar faktiskt ingen roll vilka eller hur många seriösa (eller
dubiösa) analyser man hänvisar till, vilka utdrag man gör ur
forskningsrapporter om komplexa sammanhang.
Ingen roll.
Frågan om vad vi har råd med är alltid en värdering.
I många led. Vilka ingår ens i vi? Redan där finns ett val, styrt av värderingar.
I många led. Vilka ingår ens i vi? Redan där finns ett val, styrt av värderingar.
Jämfört med vad? Vad annat är det vi då får avstå från, om
något? Är det värt att avstå från det? Hur
mycket av detta andra är just jag beredd att avstå ifrån? Över vilket tidsperspektiv tycker vi att det är rimligt att blicka?
Och hur värderar jag, mer tekniskt men
fortfarande i högsta grad just värderande, den givna analysens relevans, dess trovärdighet, dess
tendens, dess premisser?
Och så vidare
Om så en rapport skulle synas peka på – vilket iofs ter sig
osannolikt – att samhället skulle riskera kollaps om vi tog emot en enda flykting
till, så är det fortfarande möjligt att tycka att vi skall göra det.
Man kan faktiskt av moraliska skäl tycka att det är värt det.
Fiat justitia et
pereat mundus, som kejsar Ferdinand sade.
Det är en fullt legitim åsikt att vi inte har råd att ta
emot fler flyktingar, även om jag nog tenderar att hysa en annan – dock utan den tvärsäkerhet som är så populär – men det är likafullt inget annat än en åsikt.
Ingen forskningsrapport, ingen analys, och ingen sofistik,
kan göra den till sanning.
Det är likaledes en fullt möjlig åsikt att vi inte har råd att rädda
klimatet.
Eller att vår säkerhet ökar om vi går med i Nato, eller
avstår från att göra det.
Att Sverige är bättre/sämre i dag än för tio eller 20 år
sedan.
Men det är åsikter.
Är ni med nu?
Är ni med nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar