Småsaker i Hamburg - en dag på Miniatür Wunderland.

Jag lovade ju er en fortsättning av Hamburg-berättelsen, med vårt besök på Miniatür Wunderland.

Här är den - ett stycke oblyg textreklam; vi var begeistrade, såväl över allt det av landskap, miljöer och små detaljer som fanns att se, som av hur väl det var organiserat.

Det började redan vid entrén. Efter att ha rått oss att gå på pensionärsbiljett snarare än att använda rabatten från "Hamburg Card" - det blev en euro billigare - klargjorde flickan i kassan att det var en väntetid som kunde dra upp mot 45 minuter, och frågade om vi ville vänta. När vi svarat ja och betalat ledsagade hon oss personligen in i väntrummet, där det förutom ett café fanns gratisläsk för oss som är snåla, och rejäla skyltar där man kunde följa nedräkningen tills det blev ens tur -

- och läsa på i broschyren som vi fått i handen.

De 45 minuterna sjönk ihop till en knapp halvtimme och så var vi inne.

Där möttes vi av gamla och nya bekanta

En grej med MiniWl är den uppsluppna fantasi med vilken man har utformat detaljerna

Det kräver mer än en hastig blick på Elbphilharmonie (modellen var f.ö. klar långt före originalet) för att upptäcka mannen som dyker ner i kanalen

Klarar han hoppet? Det får man hoppas, men veta får vi aldrig...

Mycket att se - då är det bra att det finns en ståbräda för barn..

Ja, mycket finns verkligen att se. Och ett och annat att fundera över.
Hur de knycklat ihop Venedigs stadsplan till exempel, på ett förvirrande men ganska effektivt sätt.
Lite som att se på en av Eschers omöjliga bilder är det dock. 

Peterskyrkan är ju enklare.  Tycker man.
Men vi lärde oss i ett TV-program att de "fuskat" med skalan där för att få plats.
Hela anläggningen är i HO - 1:87, men Peterskyrkan är delvis 1:100, delvis 1:150 (vilket betyder att de även ändrat dess proportioner) 

Det första man möts av är själva Hamburg

...med Hauptbahnhof...

...Elbphilharmonie...

...Volksparkstadion, där det spelas derby, i det avbildade ögonblicket med klart överläge för hemmalaget...

...och mycket annat (Landungsbrücken överst i denna text, exvis)

Vid en blick ut genom fönstret ser miniatyrvärlden ut att fortsätta.
Men just de här bilarna är riktiga.
Tror jag

Från Hamburg bär det antingen ut i Tyskland...

..där man till sin glädje kan se riktigt öl transporteras även bland vinberg...

...eller norrut, från Hamburg räknat

Egeskovs slott på Fyn

Ishavskatedralen i Tromsö. Känd för sina fina midnattskonserter

Med informationsskylt på räcket och allt.
Det man inte får veta är att det i verkligheten är sådär 25 mil från Ishavskatedralen till närmaste järnväg. Annars är det bra med den här sortens skyltar - vår nästan enda invändning mot MiniWl är att de är på tok för få.

Kiruna med station, bangård och gruvanläggningar

En titt bakom kulisserna är ofta möjlig. Det verkar som man är nästan lika stolt över hur man ordnat det
 som över vad man ordnat.

Kiruna station, möjligen inte i helt aktuell upplaga. Nåja, allt skall ju flyttas ändå.

Samma station by night

Ibland är det toppaktuellt

Mycket folk är det, och ibland får man trängas lite. Men det är väl ordnat för att många skall få plats, och stämningen var genomgående god när vi var där (kanske är det annorlunda en stekhet turisttät julidag, men det vet vi inte)

Färdiga med Skandinavien kan vi alltså besöka det Tyskland som ligger utanför Hamburg.

Där har man dock fuskat lite och skapat en fiktiv stad, Knufflingen, som förvisso ser så äkttysk ut att det knakar, men alltså inte har någon direkt motsvarighet i verkligheten

Knufflingens centrum

Brandkårsutryckning i Knufflingen - öht tycks brandfaran vara stor i detta Wunderland

Som tidigare sagt är detta inte främst en anläggning för modelltågsentusiaster, men här och där finns det saker även för sådana att vila ögonen på. Här bangårdsparti med lokstallar i Knufflingen.

Fast egentligen tycker jag det är tråkigt med det fiktiva. Ett av glädjeämnena med miniatyrvärldar är ju att känna igen platser man varit på eller platser man längtar till, att upptäcka eller återupptäcka små stycken av verkligheten.

Jag tycker gott att man kunde ha kallat flygplatsen Hamburg, eftersom det tydligen ändå¨är där man hämtat den mesta inspirationen.

Eller så kunde man gjort som i Schweiz-delen. Där är den fiktiva orten Brichur sammansatt av stycken från de högst konkreta platserna Brig och Chur.

Och den plats som jag snabbt påstod var St Moritz visade sig vid närmare betraktande - ehuru väldigt lik detta de snor-rikas paradis i Graubünden - gå under namnet St Max...

Det tycker jag är en ganska fyndig metod att värja sig mot felfinnande.

Innan vi når så långt söderut dock en mellanlandning i mellersta Tyskland.

Hermansdenkmal, det nationalpompösa minnesmärket

över slaget i Teutorburgerskogen år 9 e kr, då romarna fick på nöten.  

"Varus, Varus, giv mig mina legioner åter!"

Apropå ställen man besökt. 
T.h. skådar förf i sin sjuåriga gestalt ut från minnesmärket, Richtung Berlin

Alperna, var det

Länge väntade vi på att få se Glaciärexpressen slingra sig längs över Rhendalen mellan Chur - förlåt, Brichur... - och Dissentis. 

Landskapet är i alla fall fint fångat och format

Ännu högre upp i bergen finner man fler gamla bekanta

Furka Oberalp-bahn kör på en inte närmare specificerad sträcka som emellertid företer påtagliga likheter med den mellan Göschenen och Andermatt.

Den tidigare nämnda stationen i Brichur, kombistaden som ligger vid både Rhen och Rhone

Och så är det det där med den lössläppta fantasin.

Jag tror inte man borde ha släppt iväg den andre hopparen i backen.

Vidare söderut.

Italien är det senaste tillskottet, som växt fram under de senaste åren, med Venedig (se ovan) allra senast.

I Rom håller man på giallorossi om man inte är nån inflyttad lantis.

Romarna är politiskt engagerade, det är sen gammalt.

Roma Termini. 800 tåg om dagen i verkligheten. Oklart hur många i modellform,
men ett kommande och ett farande är det.

Italien representeras även av Vesuvius med vuklkanutbrott (och Pompeji både före och efter), med Amalfikusten och Cinque Terre, men man kan inte ta hur många bilder som helst.

Miniatür Wunderland håller sig i stort sett inom Europa. Ett undantag utgör en ganska papier maché-artad framställning av Las Vegas, hela utställningens svagaste parti i våra ögon, och ett Cape Canaveral med raketuppskjutning.

Det bästa med Las Vegas-partiet är att man kommer att tänka på en bra låt.

En kul grej är att man som besökare dels  alltså får kika in bakom kulisserna här och där och förstå hur saker är gjorda, hur tågen kommer upp en våning så snabbt och liknande, dels kan se hur nya miljöer byggs upp. Just nu Monaco och angränsande partier av Rivieran.

Monaco i vardande

Efter lunch och ytterligare ett litet varv kring det vi missat först, och ett varv runt butiken,  kände vi oss till slut lagom utmattade och gav oss iväg mot hotellet.

Efter att ha bidragit med två svenskar till den stora statistiktavlan vid entrén - det är tydligen närmare 100.000 av oss som varit där hittills.

Besökare från hela världen listas

____________________________________

Här något om Hamburg-besöket i allmänhet

Hamburg i november - bra ändå!

Vi åkte till Hamburg, och såg saker i både stort och smått.

Till exempel det här huset.

Det blev en väldigt trevlig resa

Men det började med väntan...

Spår 11. Ännu tio minuter till avgång.

Den som har hittat på att tågen numera skall komma in i absolut sista stund, så att alla rusar på samtidigt, med väskor och ytterkläder och osäkra på var platserna finns, i ett allmänt kaos som plockar fram det sämsta i människan och ingen hör vad som eventuellt  sägs i högtalarna - den skulle jag vilja ta ett allvarligt samtal med

Nåväl, vi kom iväg i alla fall, och till Köpenhamn utan missöden.
Där provianterade vi förstås

Solen gick ned...

..vi for över Fehmarn Bält i mörkret, för näst sista gången...

...och spanade ut i mörkret

Till kvällen var vi framme i Hamburg, där vi bodde på Norddeutscher Hof alldeles vid Hauptbahnhof, enkelt men funktionellt.

I receptionen möttes man av bilden av det flygande näbbdjuret, en unik varelse för Hamburgs hamn

En god natts sömn, sedan kunde turistandet börja.

Något hämmat av viss sviktande hälsa - och framför allt uselt väder.

Den första dagen hade vi blåsigt och kallt.

Den andra dagen regn

Den tredje - ja då var det ganska OK, bara mulet och rått.

Turistandet var ostrukturerat och njutbart.

Först hamnade vi på Elbphilharmonie, det fortfarande nya konserthuset i Hafencity, beryktat för sin utdragna byggtid men en riktigt spännande byggnad och utan tvekan Hamburgs nya symbol

Även inuti är den ett fint exempel på att modern arkitektur kan skapa skönhetsvärden, om det görs med engagemang och lust.

Och vindlande former

Jfr även bilden högst upp i detta inlägg

Det börjar redan i rulltrappan upp, som böjer sig mjukt på ett väldigt orulltrappemässigt sätt.

Tankarna går till funktionalismens barnaår, när man fortfarande lekte. Och det inte fanns någon motsättning mellan modern form och gott hantverk.

Utsikterna är inte så dumma de heller heller

När man tittar ut kan man få syn på intressanta saker man inte hade räknat med.

Det svenska föreställningen om Tyskland som ett stelt land besatt av Ordnung är ju gravt felaktig.

Men ibland händer det att det kommer över någon ett behov av att klargöra vad för slags båt det egentligen är man har framför sig...

Alla konserter var tyvärr utsålda, men så har vi något kvar till nästa gång.

På väg till och från Elbphilharmonie passerar man denna till synes insignifikanta byggnad.

Den fåkunnige kan göra det helt utan att inse att den har TV-historisk betydelse.

Den har nämligen rollen som polisstation, PK21, i evighetsserien Notruf Hafenkante som visats på ZDF sedan 2007 (och som vi gärna slänger ett öga på då och då, även om vi knappast kan beskrivas som verkliga fans).

Byggnaden är faktiskt polisstation, men för Wasserschutzpolizei.

Nåväl, vi fortsatte turistandet.

Vi har en liten vana att leta upp stadsmuseet i städer vi besöker, och gjorde så också denna gång.

Vill säga, det stadshistoriska museet. För den fotbollsintresserade kan nämnas att det ligger alldeles invid Millerntor.

Vi visste det inte riktigt då, men något av ett tema för resan kom att bli modeller.

Museet hade dels en intressant modelljärnvägsbana i den ovanliga skalan 1:32, dels en rad spännande modeller av staden, dess hus och hamnar.

Hamnen - en jättemodell, väl 15x8 meter stor.

Och så här ser den ut i verklighten

Och det vart afton och det vart åter morgon.

En regnig sådan.

Vi tog en buss ner i affärskvarteren runt Mönckebergsstrasse, gick på Karstadt och i passager.

A-L träffade på en vänligt sinnad björn av bekant märke

Ingen verkade trivas vidare i regnet, men duvorna arrangerade sig i alla fall dekorativt på taken...

Vi fortsatte ned till St Pauli Landungsbrücken, vilket inte var alldeles lätt, eftersom U-bahnstationen med samma namn är stängd för reparation. 

Det finns dock en S-Bahn-station där också, och redan vid andra försöket kom vi på rätt tåg dit (det första tog oss till Dammtor, för all del intressant, men inte vad vi tänkt oss)

En betydelsefull men inte så ofta apostroferad byggnad,
nämligen den helige Paulus kyrka, som givit stadsdelen dess namn

Vi hade sikte på den berömda Elbe-tunneln, drygt hundra år gammal men nu under renovering för att återuppstå i all sin glans.

Det blev en ordentligt promenad där nere vid pass 21 m under Elbes yta - tunneln är drygt 400 meter lång; tidstypisk arkitektur och dekorationer.

Förf begrundar byggnadsverket.

På andra sidan, i Steinwerder, fanns inte så vidare mycket att se, åtminstone inte en regnig dag i november när man började bli trött i benen, så vi tog oss tillbaka och hemåt, med rätt S-bahnlinje denna gång.

På det korta stycket mellan HH Hbf och vårt hotell blev vi ett ögonblick hejdade av en stor demonstration, en av flera under våra dagar i staden; denna handlade om djurförsök och var initierad av de hemska avslöjandena om grovt djurplågeri i laboratorier just i Hamburgtrakten. 

Över 10.000 deltagare uppges ha samlats.

Dagen innan var det Fridays For Future som hade möte på ungefär samma plats, och en stor demonstration mot utvisningar som drog förbi.

Dagen efter stod ett gäng protesterande irakier där Gretas följare stått på fredagen.

Sista hela dagen i Hamburg skulle enligt prognoserna bjuda på det allra sämsta vädret, så vi hade vikt den åt ett inomhusäventyr.

Ingen var förvånad att vi denna morgon för första gången såg en skymt av blå himmel från vårt hotellrum.
Inte heller var någon särskilt förvånad när denna försvann och det välbekanta grå höstdis återkom, som dessa dagar låg över hela Nordeuropa

Söndagsutsikt från hootellrummer

Vårt söndagsäventyr var Miniatur Wunderland, den gigantiska modellanläggningen som nyss firat sitt femtonde år.  

Vi fick vänta en bra stund för att alls komma in, men det var det värt (och väldigt välordnat också, med väntsal med servering, gratis dricka och tydlig info om turordning och kö)

Där träffade vi gamla och nya bekanta miljöer.

Som Elbphilharmonie överst i denna text, och Ishavskatedralen i Tromsö...

...och Furka-Oberalpbahn på väg mellan Göschenen och Andermatt (även om ingen av stationerna fanns att se)

En utförligare berättelse om Wunderland med fler bilder kommer förhoppningsvis.

Låt mig bara nu säga att det väckte barnasinnet och upptäckarglädjen hos alla och envar, och definitivt är värt att besöka.

Mycket modelltåg var det, men tågen är på något vis, nästan som i verkligheten, bara ett sätt att föra oss runt i världen - huvudsakligen Europa.

Det är landskapen och detaljerna som gör det spännande.

Ett särskilt inlägg om det besöket här

Nå, till sist var det dags att vända hemåt.

En liten grej med resan var att det var sista chansen att med tåg åka på färjan mellan Rödby och Puttgarden, den möjligheten försvinner med tidtabellsbytet i december - tills den nya fasta  förbíndelsen är klar lär det dröja minst nio år, och intill dess skall tågen gå via Fredricia och Padborg.

Så vi tittade lite extra på Puttgarden, som ju redan förlorat mycket av det liv stället hade under glansdagarna för 30-40 år sedan, när betydligt fler tåg växlades, i betydligt mer komplicerade manövrer än i dag.

Sedan länge oanvända spår

Känslan av före detta är nästan lika påtaglig i Rödby Havn

Den nya järnvägen lär också innebära en ny bro över Storströmmen, oklart när.

Den biltrafik som fortfar att använda Fågelflyktslinjen kör ju sedan länge över en annan bro, så den stolta bro som en gång var Europas längsta har snart tjänat ut.

A-L begrundar tidens gång och broars öden under överfarten

Men ganska snygg är den, Storströmsbron

Var vi nöjda med resan, då?

Jodå, se bara

Hon ser ganska nöjd ut, i alla fall.

____________________________________

Och ja, vi har väldigt mycket kvar till en annan gång - hamnrundfart, konstmuseer, kyrktorn, och förstås både fotboll och opera.

Och butiker och utflykter och...

Och ja, någon konsert i Elbphilharmonie

                                                                               Mer om Miniatür Wunderland här