"Då fattade man ingenting"

Hör replikerna på TV …men sedan, när svenskarna fick upp ögonen för vad som hade hänt, med Förintelsen, och Auschwitz, och allt det där, så… 

- replikerna, som absolut inte möts av invändningar utan av hummande instämmande nickanden.

Men - 

Den här föreställningen att Sverige och svenskarna i många år efter kriget inte hade något begrepp om Förintelsen, om Auschwitz och de andra lägren,  om vad som hade hänt därute, om nazisternas förbrytelser och allt det andra som följde i spåren  – var kommer den ifrån?

Jag växte upp i den tiden. Jag minns hur det var.

Mina föräldrar pratade om det. Vi läste om det i skolan. Ämnet dök upp i tidningar.

Anne Franks dagbok gick som följetong i radio. Man hade skolkamrater vilkas föräldrar hade överlevt lägren. 

Runt omkring fanns människor som hade varit med när det hände.

Det fanns förstås de som blundade, som slog dövörat till, som inte ville.

De finns ju alltid.

Det är de som vill rusa framåt utan att se bakåt.

Och som lägger bördan av det förflutna på andra.

De finns ju nu och i alla tider.

Och kanske är det just de som nu torgför vrångbilden att vi – då – inte ville veta?

Nej, snarare är det i dag som kunskaperna och insikterna fattas; många fågelholkar till ansikten har man mött i samtal om den tiden.

När Knausgård döpte sin mastodontbok till Min Kamp var det uppenbarligen många som inte fattade vinken.  

Det som man vet, det som man synes veta, är fragment av en avlägsen historia, inte längre levande integrerad kunskap, byggd av möten med dem som varit med.

Och bara alltför ofta används de fragmentariska kunskaper som finns bara som flugsmällor i någon dagsaktuell jakt på verkliga eller inbillade motståndare.

Samt och synnerligen handlar det som talas om i dag  nästan uteslutande om den ohyggliga utrotningen av sex miljoner judar. Monstruös och ofattbar som den nu var.

Men romerna, de homosexuella, vänsterfolket, eutanasiprogrammets offer, krigsfångarna  – de är på något vis bortblekta. 

Och allt det som hände i våra närmaste grannländer. Nionde april, någon?