Minne av september 1976 (Dagsdikt)

                                       

                                   

Löven låg redan i röda drivor på Skeppsholmen

den där dagen när vi gick genom stadens inre ytterkanter

Hösten är också en ridå som dras ifrån   Nya föreställningar

byggs upp av teatermaskinerier fiffigare konstruerade än kvarkar

Det var en tidig dag, det var en sen dag   Alla röster skulle räknas

Allt det som låg framför oss låg ännu framför oss, det som

blivit minneslappar sedan, klistrade på rörelsens resväskor

Barnens röster i de klara  rummen på Hornsgatan    Det ändlöst skiftande

ljuset över älven när sommardagen övergår i sommarnatten   

Vandringsvinden mellan hav och hav, väckt av måsarnas skrin

Och kropparnas häftiga och milda rörelser djupt inne i varandra,

i djuphavet     Allt låg dolt på andra sidan de röda högarna

Det var en tidig dag, det var en sen dag  Alla röster skulle räknas

Så lite visste vi ännu om det vittrande, om kropparnas nötning och

samhällets, om de många dödarnas kometpassager   Gravarna vi skulle stå vid,

tomhänt tigande, vilset väntande   Vår egen tid   Vi visste inget

om vad vi själva skulle svika, slita sönder, missbruka    Marknadsplatserna

var ställen där man köpte enkla ting    Vi trodde ännu   Vi trodde att tågen

skulle fortsätta gå och barnen fortsätta att lära sig   Att ensorts valhänt godhet

skulle genomtränga de härskande strukturerna    Det var så    Det var sant

Det måste gå    Vi visste redan då att det finns inga andra möjligheter

Vi visste att det skulle bli allt mera sant     Det var till slut något som låg öppet

Det var en tidig dag, det var en sen dag   Alla röster skulle räknas

Långt borta ännu alla förtvivlans onda sårigheter, ensamma marsmorgnar

i det tysta frusna ljuset på en övergiven gård, grälens rovdjursklor som sliter

i gobelängerna, det bottenlösa sveket lika väl som bitterhetens slam

Så lite visste vi om hur man kan döda ännu levande    Reporna i evigheten

Och ännu mindre om det tafatta ändå som vi packar tillkortakommandena i

och bär våra dagar ett stycke vidare   Genom stumhetens stela skogar,

madrömsvakornas vridna skräck, händerna som släpper taget  Allt det,

allt sådant, allt som kommer       Det som kommer hade ännu inte kommit

Det var en tidig dag, det var en sen dag   Alla röster skulle räknas

Och ändå visste vi något   Vi fanns i nutidsblänkets enda nanosekund

och visste att vi alltid skulle göra det    Som då, så nu  - 

Ingen kan ta ifrån oss det vi har och är i detta ögonblick    Vi är

det enda som alls finns i världen    Denna värld finns bara här och bara nu

och bara för oss och bara i detta enda ögonblick     Det vet vi

Det är en sen dag, det är en tidig dag    Alla röster räknas   

                                                                                                20.9