Vi trodde förstås att det skulle vara höst. Gulnande träd, svala morgnar, mogna lingon, grånande fukt.
Men så icke. Det blev några av sommarens torraste och klaraste dagar
Förvisso hade blåbärsriset rodnat, och färgerna rörde sig över huvud taget mot en senare tid.
Men temperaturen drog upp mot 25 grader i skuggan och tanken på höstrusket var långt borta
Och blåbären var stora och söta och fullmogna och fortfarande alldeles utmärkt plockbara
Eftersom även hallon fanns kvar, i överraskande mängd, där borta på Kvarna-vägen, upp mot återvinningscentralen, så blev det drottningsylt. Det har jag faktiskt aldrig prövat att göra förr.
Stilla flyter Ljusnan... Sällan sågs den så blank, så vykortsaktigt speglande.
Ett ensamt löv vilade på ytan, uppvaktat av otåliga skräddare och nyfikna småfiskar, och fick sällskap av några nedsinglade tallbarr.
I övrigt bestod älvens yta av bara himmel.
Och ute på vägen vandrade en ensam sädesärla med den självsäkert nervösa gångart
som denna fågel brukar ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar