Dagsdikten 28.8

Tja, man kan inte vinna alla
Några har så bråttom till de bekväma stolarna
att de stiger ut genom fel dörr

Deras förlust
Deras smärta      Deras långsamt gnisslande grindar
som svänger ensamma och övergivet genomblåsta
i den eviga hösten

Vattnet kommer
Men jag vet att jag bottnar

Det är den enda sortens trygghet

De andra får kryssa mellan filerna på motorvägsleden
och jaga sin flyende kraft
i cykellycra
och knäppt träningskostym      Inskränkthetens flykt
genom flyktens inskränkthet          De sovande

De redan döda
'
                                                                     28.8