Oftast sken solen. Men ibland regnade det.
Och ibland hände båda sakerna samtidigt:
Som vanligt hann vid med att fira vår bröllopsdag på ön.
34 år, helt ofattbart
Vi skålade för oss själva och varandra & alltihop i medhavd Margaux.
Och frossade i läckerheter från Fjällgrens i Mittådalen...
...och från Brödramenigheten i Christiansfeld (kakan, inte jordgubbarna, de var från Tallåsen)
Det var glest med - de mänskliga - besöken denna sommar.
Men en dag anlände tåget -
- med en arkivarie från Borlänge
Och, haver man sett, samma kväll dök bävern upp ffg under dessa veckor.
Nyfiken på barnen, kantänka. Förra gången hen syntes till var ju när Magnus var där.
Vi lät bävern simma och skålade traditionsenligt för den vita ljungen, som blommade osedvanligt vackert och rikligt i år.
(Egentligen är det nog lika mycket minnet av min salig svärfar som vi högtidlighåller, det var han som införde det där skålandet - han var faktiskt nästan lika barnslig som jag).
Och apropå traditioner: Ingen sommar är förstås komplett utan att NOS avhålls - Näveröns Olympiska Spel.
Och visst är tävlingarna viktiga, men det är givetvis ceremonierna runtikring som är det allra mest oundgängliga.
Inmarschen (tyvärr utan Magnus professionella speakerröst detta år) -
- och tändandet av den Olympiska Elden (aka ett myggljus) -
Spelen var lite koncentrerade i år, eftersom organisationskommitténs vanligen drivande kraft befann sig i Santa Cruz, men vi hann med de mest traditions- och prestigetyngda grenarna.
Som pilkastning:
- och terrängkrocket (samt dito -boccia).
I frånvaro av de senaste årets segrare kunde T till sist lyfta vandringspriset - Pyramiden.
(A-L fick bragdmedaljen för att ha stått ut med att spela spel redan på eftermiddagen)
- innan spelens högtidliga utvigning förrättades med utmarsch, släckande av elden samt den obligatoriska kalkningen av Ljusnan (för att upprätthålla spelens miljöprofil).
Ett par kortare eller längre utflykter ingick i Johans program
Till Sveg, med lunch på kulturpärlan Café Cineast
- och runt Turingarna och till Haverö med en torrlagd älvfåra (men fin hembygdsgård) -
-och till Herrö, där Café Utsikten även denna gång var stängt - men på vägen dit kunde vi ju beundra vyn mot Sånfjället och den fina gamla bron.
Dessutom blev det en lite längre tur, som först tog oss till Färila där vi äntligen kunde besöka antikvariatet (mycket spännande, men lite höga priser), galleriet och konsthallen
(observera antikvariatsbokhandlare på väg över 84:an för att förvandla sig till konsthallsföreståndare)
Ett litet tema för denna sommar var tyvärr stängda etablissemang. Så här såg det ut på järnvägscafeet ´i Delsbo, där vi tänkt fika efter lunch i Ljusdal.
Vi fick nöja oss med att betrakta de fina gamla rälsbussarna som Dellenbanans vänner håller sig med, och fara vidare. Ser barnet lite besviket ut?
Men som sagt, alla besökare var inte mänskliga. Grannens katt var väldigt nyfiken i år.
Och för vår det var vi ovanligt uppkopplade.
Flera av de här bilderna har redan legat ute på FB.
Vi tog t.o.m en selfie:
Ytterligare fortsättning följer.
Vi skall ju komma hem också, på något vis.
_______________________________________
Del 1 av berättelsen finns här
Och del 2, om fjällen, finns här
Och del 4, om hemresan, hittar du här.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar