Med stugan stängd och luckorna på..
...och packningen i båten...(övervakad av kuttersmycke)...
...var det dags att välja väg hemåt.
Vi brukar sällan välja den rakaste, och påfallande ofta hamnar vi i Norge.
Så även i år.
Men första stoppet var Tännforsen, den mäktiga.
Utsikter och överraskande god lunch.
På väg ut mot norska kusten fann vi oss plötsligt vid Stiklestad, där för nästan tusen år sedan den allmänt avskydde gangsterledaren Tjock-Olle blev besegrad och dödad när han (åter) försökte bli norsk kung - för att kort senare inträda bland legenderna som Olav den helige.
Så kan det gå, som KV skriver.
Sällskapets arkivarie var allra mest intresserad av en skylt som den norska Riksarkivarien och Riksantikvarien i förening hade satt upp om kyrkans roll som vallokal 1814.
På delvis slingrande vägar - och genom ett veritabelt rondellhelvete i Steinkjer - kom vi så småningom till Aglen camping ytterst vid kusten.
Där vågorna har slipat klippor i tusentals år
Där ordet krypgran får en ny mening...
...och m/s Nordlys nordgående balanserar på horisonten...
Aglen frekventeras främst av fiskare som tar upp torsk, sej, helleflundra med mera.
Här borden där fisken slaktas och rensas.
Natten faller, långsamt, över kusten.
Morgon, avfärd, riktning hemåt.
Ett litet stycke från Aglen en något överraskande skylt.
- som fick mig att tänka på John Stewart, förstås:
Vi tog en färja mellan öarna där ute (och försökte pinsamt nog betala med danska pengar...)
Anna-Lena såg tumlare från sin plats vid cafébordet
Jag missade tumlarna - men såg havet.
Sedan inåt, hemåt, bortåt.
Upp över fjället.
Lunchpaus i Nordli invid gränsen.
Jag åt björnburgare - mer roligt än riktigt gott, om jag skall vara uppriktig - och A-L åt Li-bab - en upphottad renskav. "Kortreist"
Hmm - hur skall vi nu köra?
Chauffören i djupa funderingar.
Via nordligaste Jämtland, Dunderklumpens land, som vi tyvärr inte hade tid att utforska så grundligt som önskvärt varit hade -
- hamnade vi i Kyrktåsjö, nordligast i Ångemanland, det lilla stycket som sticker upp mellan Jämtland och Lappland. Där det finns ett trevligt vandrarhem - M & jag bodde där på vår Nordkalottresa 2003.
Och en magnifik utsikt från Kyrktåsjöberget. Vi räknade ut att man lugnt såg tio mil bort.
(Brattbäcken i förgrunden vid sjön är dock betydligt närmare)
På köpet bjöds vi på ett magiskt solnedgångsljus över den kyrka som givit byn dess namn -
- och en lika magisk måne över sjön
Vidare, vidare, hemåt, neråt.
Molnen antog bisarra former på vår färd ner längs Ångermanälven nästa dag, resans avslutande
Vi stoppade vid Nämforsen, där ingen av oss varit tidigare, och tittade på hällmålningarna från sten- och bronsålder, vill säga någorlunda samtida med våra gamla favoriter vid Ruändan.
Nämforsmålningarna är välbekanta för alla gamla älskare av Barna Hedenhös, men vi hittade inte den med Sten och laxen.
Däremot synnerligen naturalistiska älgar.
Inspirerade av de forntida konstnärerna gjorde vi en egen målning i vår egenutvecklade skuggteknik
- innan det var dags att fortsätta.
En av resans sista raster togs vid den fina Ångertjärn mellan Hudiksvall och Söderhamn.
Det finns en del fina vyer här hemma också...
Och snipp snapp snut
så var vi hemma
och det var jobb och vardag
och det ena och andra
och tredje
och hundrasjätte
och
-
_______________________________________
Del 1 av berättelsen finns här
Och del 2, om fjällen, finns här
Och del 3 här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar