En liten utfärd till fjällen lockade, som alltid.
Särskilt för somliga av oss hade fjällen hägrat länge
Och en solig dag i slutet av juli kom vi iväg. Planen var först att gå upp till Helags, men där var fullt, så vi styrde om till vårt gamla favorithäng Skarvruet i stället - vilket visade sig passa ganska bra när värmen förbyttes i åska. Den iofs inte så långa etappen från Kläppen upp till Helags hade varit mindre kul i åska och ösregn.
Nu kunde vi i stället varva vandringar och pauser -
- vid Anderssjöåfallet:
och på Hamrafjället:
- och på Utsikten vid Skarvruet:
där yours truly betraktar de omgivande topparna; den lilla knätten gör verkligen skäl för namnet. Utsikten i alla riktningar är häpnadsväckande (se även översta bilden).
Det var inte direkt några botaniska exkursioner, även om just Hamrafjället är vida känt som blomsterfjäll, men en och annan blomma hann vi se. Här en orkidé som jag tror helt enkelt är Jungfru Marie nycklar - om någon har en annan åsikt tages den tacksamt emot.
Det här torde hur som helst vara en brudborste:
Dagen efter höll sig åskan på längre avstånd, och vi kunde ta en tur upp på Mittåkläppen.
Ingen våldsam klättring direkt, men ändå en del jobb för medelålders vandrare.
- så mycket mera som renar - och kor - envisades med att stå i vägen:
(Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen kommer här fram....)
Men upp kom vi. Här försöker A-L använda topprösets skugga för att möjligen kunna se om bilden hon just tagit blivit bra.
Utsikten från Kläppen är förstås också strålande. Här bort mot Helags, som känns betydligt närmare i verkligheten än på bild.
"Där nere gick vi nyss..."
Även Mittåkläppen håller sig med flora att glädjas åt.
Kameran kan inte riktigt återge intensiteten hos fjällgentianan.
Det fanns också gott om slåtterblommor (till A-L:s förtjusning) högt upp på fjället, lite överraskande.
Ingen av dem tycks dock ha fastnat på bild.
Varmt var det, fast åskan höll sig borta.
A-L svalkar fötterna i Djupdalsbäcken och utbrister det klassiska "Kallt men skönt!".
På återvägen stannade vi i Flon och såg vår kära Ljusnan i dess yngsta och ystraste fas.
Den lockade inte lika många badande som Mittåns riviera i Mittådalen, där vi handlade hos Fjällgrens.
Hemåt över Flatruet, Ljungdalen, Åsarna.
Paus i närheten av Storsjö, med utblick mot Lunndörren.
Nå, nu har ju inte fjällen ensamrätt på vyer. Även skogslandet har sitt.
Synd bara att Café Utsikten i Herrö var stängt båda gångerna vi försökte besöka det.
Men Utsiktens utsikt finns ju där...
Forts följer - med besök, bröllopsdagar, bävrar & slikt
___________________________________________
Del 1 av berättelsen finns här.
Och del 3 här.
Och del 4 om hemresa, hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar