Ännu mera fel - om små segrar och sådant

Åker till den stora elektronikbutiken för att hämta ut min dator.
Inte färdig.
Vadå inte färdig?

-Har du fått något sms om att den är klar?
Nej, jag har inte fått något sms, inte kollat efter något sms, eftersom frågan inte var uppe.
Det skulle vara klart i dag.
Det var allt.

För övrigt råkar jag veta att nummer ett i raden av telefonnummer som den stora elektronikkedjan har inte är mitt, utan min hustrus.

Då gör jag något som sällan annars.
Jag står på mig.
Kräver någon sorts ersättning för att jag i onödan åkt in på min lediga tid och suttit där och väntat medan könumren pipit sig långsamt framåt.

Och si - jag får löfte om att slippa installationskostnaden.
Inte mer än rätt. Men i alla fall en liten seger.
Inte över elektronikkedjan.
Men över mig själv.

                           *   *   *

På tunnelbanan hem läser jag ut den sista av Bodil Malmstens loggböcker.
Känner omedelbart en fantomsmärta över de kommande delar som aldrig kommer.

Tänker: Vilken möda måste det inte ha kostat att skriva en text som är så lätt att läsa.

Funderar ett ögonblick på att kontakta författaren och berätta hur bra hon är.
Tänker sedan: Nej.
Hon vet.

                          *   *   *

Putsar skägget.
Funderar på att raka av mig det helt.
Bestämmer mig för att göra det. Men inte nu.

Skulle det göra någon skillnad, tänker jag.
Och svarar själv: nej.

Undrar om det är skälet till att jag tänker göra det.
Eller att jag ännu låter bli.

                         *   *   *

En annan liten seger, över uppskjutarjävulen och över oron inför framtiden.
På grund av arbete missade jag vårt abonnemangstillfälle att se den prisade uppsättningen av Madame Butterfly. En föreställning som den närmaste prisade som "Bara så bra..".
Och alla den närmaste månadens föreställningar är totalbokade; kanske kan en enstaka lyssnarplats hittas, kanske inte.

Men i stället för att bara stöna och ge upp gick jag denna gång faktiskt vidare och bokade biljetter till en förställning i början av sommaren, den 1 juni.
Jag vet ingenting om hur världen ser ut då. Det är långt borta, även med det mogna livets svindelkorta mått.
Men jag beställde i alla fall.

Ett mått på populär föreställningen är, är f.ö. att det även då, på ett halvårs sikt, var ont om biljetter. Det fanns bara ett fåtal kvar på tredje raden.
Men.
I alla fall.