Dags för Korf igen

Så var det dags.

Årets Korf-helg är inne: årsstämman i AB Förenade Korf:s Efttr. har avhållits i dag.

Den senaste länken har fogats till en nära hundraårig kedja

Det var lite problematiskt ett tag, fast allt såg bra ut från början:
Späck och fjälster hittade och inhandlade, fläsk- och nötfärs köpt, mjölk och potatis hemburna och kokta.
Det mesta var klart.
Och mirakelmaskinen, hushållsassistenten, var hemtransporterad från sin tillfälliga men återkommande vistelse i Flemingsberg.

En försvunnen kniv - det heter så, fast den ser ut som en liten propeller - till köttkvarnen ställde dock till problem när späcket skulle malas, men en snabb utflykt av J till Electroluxbutiken vid Götgatan löste det.
Lite värre var att det även saknades en ring för att hålla själva korvhornet på plats.
Och det upptäcktes inte förrän butiken stängt.

Vi fick improvisera en smula, och det kom att kräva mer handkraft i matningen än brukligt och tog också något längre tid, men det fungerade.

Klart för start!

Processen har två huvudsteg: först skall alla ingredienserna mätas upp och blandas väl (i fyra delar för att få plats i maskinens skål).

Först därefter vidtar det centrala andra momentet, själva stoppningen.

Receptet är urgammalt och traderat, men för säkerhets skull har vi en lite nyare kokbok som stöd.

Jaha. Och varför heter det Korf, då?

Har jag inte berättat det hundra gånger?  

Därför att min egensinnige morfar, vars mor inledde korf-traditionen, och vars barn vidareförde den till oss barnbarn, aldrig godkände stavningsreformen av 1906. Han envisades med att gammalstafva, även om det var långtifrån konsekvent.

Och när traditionen överflyttades till Stockholm på det tidiga 60-talet, så blev det Förenade Korf.

Varpå vi i nästa generation blivit Förenade Korf Eftr.

Vi har nu hållit på sedan tidiga 90-talet (-91?), vartannat år på Hornsgatan, vartannat år i Sköndal (tidigare Skarpnäck).

Fyra personer krävs vid själva stoppningen: en som matar, en som hanterar fjälstret, en som knyter snören (på bilden i påtagligt vänteläge), och inte minst en som sköter av/på-knappen.

Mycket korf har det blivit. Många fjälster har trätts. Mycket salpetersalt har gnidits in. Många snören har knutits. 

(Särskilt det året när det pga ett räknefel blev dubbel sats...)

Och efter arbetet väntar belöningen vid middagsbordet.
Fast just korv är ingen så sugen på just då. Så det blev snittar till förrätt
och höstgryta till huvudrätt.

Slutresultatet (eller åtminstone en del av det).

Cirka 16 kilo blev det, uppdelat på Sköndal och Hornsgatan  (och som alltid numera med 

några påsar till moster Diddi i Borlänge.

Det är jätteroligt att samlas för att göra korf, och den brukar smaka utmärkt gott.

Men när kvällen sänker sig över fabriksbyggnaderna där Förenade Korf har sin verksamhet, så är det rätt skönt att det är ett år till nästa gång...