måndag 22 december 2014

Sheffield Steel.


Jo. Det händer. Folk går bort.
Det är så.
Naturen låter det ske, som det heter i en vacker dikt,

Det är i alla fall tråkigt att Joe Cocker är borta. Hans röst. Och hans förmåga att förvandla.

I min värld handlar det inte så mycket om de där Woodstockminuterna, även om det var helt OK och lite till. Och ännu mindre om filmmusik från 80-talet.

Utan snarare ett par somrar i mitten av 70-talet och ett par LP-skivor som snurrade ganska mycket.

Allra mest kanske Randy Newmans lilla pärla, som jag kände från Judy Collins fina version men som Joe C gav ett helt nytt liv

.


Men det var många gamla nummer som Cocker kunde förvandla med sitt sandpapper.
Som detta oförtjänt bortglömda Lovin Spoonful-nummer:




Eller ett ännu mera bortglömt nummer från Honeybus, om någon kommer ihåg dem:


Förvandlingen av en en  - i och för sig fin - liten popdänga till en grandios ballad är fascinerande. Och allt sker med en sådan självklar lätthet.
Trots eller på grund av det egentligen dystra ämnet.
To think that I once took you for my wife...

Cockers samarbete med Leon Russell lämnade flera spår, men inget enligt min mening så minnesvärt som hans version av Russells främsta låt, som avslutar och avrundar LP:n Stingray.




Hans lyft av Jackson Brownes gamla Jamaica say wou will tycks inte finnas på utuben, så för att runda av från den skivan, som var den jag slet allra mest de där åren erbjuds följande stycke, som till synes inte riktigt är min stil,men som hängt med genom åren:



Och ja, visst är "With a little help..." fortfarande bra både i den ursprungliga skivversionen och i Woodstocktappningen, och visst är "She came in through the bathroom window" inte bara en underbar titel utan även en riktigt bra låt, och visst är även dendär filmlåten helt OK.
(Botanisera och hitta fler exempel på hans fantastiska förmåga att hitta något man inte visste fanns där.) En vän svär på Feelin Allright. Den är också bra.

Men det här var mina speciella Joe Cocker-låtar,
Mina minnen, mina somrar, mitt sorgsna det-var-en-gång,

Mitt tack för musiken.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar