Säsongspremiär

Säsongspremiär.
Redan själva ordet ger glädje, en doft av dagsmeja och förväntan.

Nu var det taket på och nästan inomhuskänsla, långt från åkarbrasorna och stampandet på Stadshagen. Men ändå.

För övrigt ganska skönt att hålla sig inomhus när spillrorna av stormen Ole slet i knutarna; den här dagen var inte lika njutbar utomhus som det såg ut inifrån, konstaterade vi.

Men ändå, som sagt.

Vi blev nästan förvånade hur kul det var att vara på fotboll igen, själva grejen att sitta där, på sätt och vis oberoende av vad vi såg, bara detta att en ny säsong öppnar sig, att det vinkar en vår och en sommar där borta bakom den avlägsnaste hörnflaggan.

Och matchen?

Jo för all del: Djurgårn vann, Djurgårn vann.

Ett par av nykomlingarna såg riktigt spännande ut, Walker slog en snygg frispark rakt i mål, Colley gav åtminstone lite Amartey-vibbar, 

Kvarvarande spelare som Emil och Höie såg trygga ut. Och det är alltid kul att se James Keene springa i 93 minuter, även om jag inte är helt säker på att han är en förstärkning.

Skräp till försäsongsdomare, dock, som inte kunde hålla en åtminstone någorlunda konsekvent nivå.

Men hur vi skall få plats med alla dessa mittfältare förstår jag inte riktigt.

Hur som helst: Säsongspremiär.
Nu är våren inte långt borta.

Nej, vi fyllde inte Tele2. Men betydligt fler än "ett tappert fåtal" var vi ju...