Semlor - favorit i repris

Denna text skrev jag till svt.se/nyheter för ett antal år sedan.
Tyckte då att den blev helt OK och tycker nu att den kunde passa att plockas upp just i dag, på Fettisdagen.

I slutet av februari infaller Fettisdagen,  den sista dagen innan fastan och semmelpremiär för alla semmel-traditionalister, som rynkar på näsan åt att dessa bakverk numera kan köpas året om och börjar hårdlanseras innan granen barrat färdigt vid jul.

Semmelätandet är en både ny och gammal tradition. Seden att förbereda sig för fastan har lika gamla anor som fastan själv, i den naturliga tanken att det gäller att bunkra upp, om man ska stå ut med kommande späkning.

Men det rituella semmelätandet på fettisdagen och följande tisdagar (i vissa landsändar måndagar) i fastan är en betydligt modernare företeelse, liksom förstås en semmelsäsong från jul till påska.

Hetvägg på 1700-talet...
Semlan som vi känner den i dag börjar dyka upp i Sverige på 1700-talet, då under namnet hetvägg. Då var de inte runda utan kilformade, vilket faktiskt framgår av namnet, som är en försvenskning av tyska heisse Wecken (heta kilar).

Av namnet framgår förstås också att de alltid serverades varma. Från början kokades hela bullen i mjölk. På 1800-talet övergick man efter hand till att bara koka mjölken.

...blir semla på 1800-talet
Trots bulle, mandelmassa, mjölk och så småningom rund form var man ännu inte framme vid dagens semla. En viktig ingrediens tillkom inte förrän vid förra sekelskiftet - vispgrädden. Det var också i början på 1900-talet som semlorna började serveras som bakelse, exempelvis till kaffe, och hetväggen blev semla.

Själva ordet semla har liksom hetvägg anknytning till tyska, fast det egentligen är rena latinet.
Urpsrunget är latinets simila, det finaste vetemjölet. Av detta blev via lågtyska semel (bröd av sådant mjöl) så småningom semla. På tyska betyder Semmel än i dag litet bröd, ungefär det vi kallar småfranska.

Hetvägg, surkål och champagne
En redogörelse för semlor vore förstås inte komplett utan stackars gamle kung Adolf Fredrik. De flesta svenskar vet att han åt ihjäl sig på hetvägg, även om man inte just kommer ihåg så mycket annat om denne Gustaf III:s far, kung från 1751 till 1771.

Vad man inte alltid vet är att före hetväggen hade kungen satt i sig en stadig måltid där det lär ha ingått såväl hummer, kaviar och ostron som surkål och rovor och annat smått och gott, nedsköljt med försvarliga mängder champagne.

Så kanske var hetväggen inte ensam ansvarig för frånfället, även om det var de avslutande semlorna man mindes från kung Adolf Fredriks sista måltid
.

En annan klassisk semmelälskare är privatdetektiven Ture Sventon, författaren Åke Holmbergs skapelse. Sventon skickade sin sekreterare fröken Jansson till det legendomspunna konditori Rota (eller Rosa för den som inte har samma uttalsprinciper som Sventon), som var unikt genom att saluföra semlor året runt. Av detta framgår också att böckerna har några år på nacken...

Mycket att ha delade meningar om
Enligt Bageriförbundet äter varje svensk fyra till fem semlor varje år. Och varje år får vi hjälp med mer eller mindre seriösa tester i medierna av var de allra bästa semlorna säljs.

Att klara ut detta är emellertid inte helt lätt, eftersom smaken är så växlande. Vill man ha en stor och mättande bulle, eller en liten och nätt? Lätt eller kraftig? Mycket mandelmassa eller mera grädde?
Och så vidare. En del semmelätare har t.o.m. starka preferenser ifråga om lockets form; trekantigt eller runt?
Och slutligen den centrala frågan: med eller utan mjölk?

Klart är dock att en vanlig semla är en vetebulle smaksatt med kardemumma, som fylls med mandelmassa och vispgrädde och pudras med florsocker.

Men ungefär där tar enigheten slut.
Kanel till exempel. En modern styggelse, tycker en del traditionalister. Men kanelen har gamla anor i sammanhanget. Vår vän Adolf Fredrik till exempel ville gärna ha kanelstänger medkokta i mjölken till hetväggen.

Rekordstora
Som med så mycket annat har det gjorts rekordförsök även med semlor, och semlan har tagit sig in i Guinness rekordbok i form av jättebakverk med diameter över en meter och en vikt på tiotals kilo.

Bilder som cirkulerar på nätet av meterstora bullar ser dock varken särskilt semmelaktiga eller egentligen aptitretande ut.

Det är väl så, som redan fallet Adolf Fredrik lär oss, att lagom är bäst.

________________________