Mellan syrén och hägg

Förvisso är tiden ur led på många vis.

Som det här med hägg och syrén.

Länge hade vi en hägg på gården nedanför vårt sovrumsfönster.

Det gav en särskilt lust åt vårmorgnarnas uppvaknanden, när häggdoften trevade sig in i rummet, erbjudande men sällan påträngande.

Tyvärr bedömdes dess växande rotsystem ha dåligt inflytande på dräneringsförhållandena på gården, som också är taket till husets garage, och för ett antal år sedan togs den ned, fortfarande saknad.

Sedan gjordes gården om igen. Vi fick ta över en syrén. Den har nu övervintrat på balkongen och började nyss blomma. Lagom till min födelsedag.

Det är ju underbart, syréner är vackra och doftar ljuvligt – också en tidskapsel till goda minnen från både barndom och ungdom – och det är fint att vi lyckats få den att överleva vintern.

Men.

Men jag har ju inte sett eller känt doften av en enda hägg hittills i år.

Skall det vara så här?

Skall skomakaren få vänja sig vid inverterad ledighet som någon stackars utnött ”bemanningskonsult”, och vi få anpassa oss till ett liv mellan syrén och hägg?

Man undrar.