I glesbygd och bland pensionärer - några ord till om valet

Några ord till om det här med SD:s framgångar.

Den som har dristat sig anföra att alla de 13 procent som röstat på SD kanske inte nödvändigtvis är rasister, den har fått mycket obligatoriskt stryk.

”SD är ett rasistiskt parti med rötter i VitMakt-rörelsen, alltså är alla som röstar på dem rasister”.

OK, jag tänker inte föra den debatten vidare.

Men bara peka på resultatet i Härjedalen.

Där ligger SD något över riksgenomsnittet med 15 procent i riksdagsvalet.
Men tittar vi på kommunalvalet upptäcker vi något intressant:  SD:s andel sjunker till drygt 7 procent. 

I stället hittar vi Härjedalspartiet, skapat av avhoppade SD:aren Olle Larsson, han som tyckte att SD höll på för mycket med invandringsfrågor och för lite med glesbygdens problem. 

Förvisso har även Larsson anklagats för att vara rasist, nämligen mot samerna; själv värjer han sig emfatiskt mot den beteckningen, men det där är som bekant en fråga där det korrekta svaret ofta beror på vem som ställer frågan. 

Hur som helst är det inte förortsgetton eller hotet från islam som står i centrum för Larsson och hans lilla parti, det är de lokala och regionala frågorna.

Och inte ens tillsammans når de båda lokala varianterna upp till den nivå man fått i riksdagsvalet.

 Det är svårt att värja sig för tanken att här finns folk vars huvudsakliga mål med sin röst i det senare är att skicka en signal till ”dom där nere i Stockholm”.

Vilket för övrigt inte är svårt att förstå, även för den som tycker att de signalerna borde skickas längs med andra vägar och med helt andra budbärare.

En annan intressant och komplicerande iakttagelse är att det tydligen är så som jag hela tiden har hävdat, att SD hämtat många röster bland de äldre.

Trots att de faktiskt röstade MOT skatteutjämning när frågan var uppe i riksdagen lyckades de marknadsföra sig som det enda parti som krävde att ”pensionärsskatten” skall bort.

Smart, och ett kraftigt underbetyg åt journalistkåren.