Natur och kultur Del 2: En dag i Paradiset

Och det var afton och det var åter dag – lördag.

Det sägs att det inte skall vara så lätt att komma till Paradiset, och vi illustrerade detta till fullo, genom att tänka fel i Huddinge och läsa fel i Tumba.

Det blev en rejäl omväg över stora delar av Södertörn, på stundtals fina ehuru ofta slingrande, men i slutfasen FRUKTANSVÄRT dåliga vägar.

Vägen söder om Ådrans fritidsområde var närmast Blankaholm om igen – där som vår förra bil gick sönder och fick skrotas.

Det verkar som den nuvarande klarade det, med extremt långsam och försiktig körning; ställvis hade det gått fortare att gå.

Men till sist kom vi fram till själva Paradiset, torpet i skogen som är utgångspunkt för flera fina små leder och passeras av den största av dem alla.

Efter något funderande valde vi den som kallas Sameslingan och går förbi ett par fina typiskt södertörnska sprickdalssjöar.

På bara 5 km slinga får man mycket omväxlande natur, en hel del hällmarkstallskog ungefär som i Tyresta, lite av odlingslandskap alldeles vid torpet (fast inte mycket, det medges), blåbärsgranskog på sina håll och även ett par myrar.

De senare lockade oss att avvika från stigen för närmare besiktigande; några tranbär hittade vi inte men rikligt med doftande pors – och på vägen ned mot den första av myrarna gjorde vi också dagens första fynd av gula kantareller.

A-L konstaterade också att det växte sileshår på en av småmyrarna.

Vid myrkanten

Det var mera tänkt som vandring än som svampplockning, men förvisso hade vi tanken på att det kunde dyka upp något plockbart och vi hade stoppat ned en papperskasse i säcken, något som visade sig välbetänkt då vi redan efter några hundra meter ramlade på dels en hyfsad mängd blodriskor, dels massor av fårtickor – så många att merparten stod kvar även efter att vi försett oss rejält.

Papperskasse halvfull med svamp

Däremot var det tunnsått med soppar. Någon enstaka tegelsopp, några sandsoppar, någon annan ätbar historia (de är ju lite svåra att hålla isär, alla sorterna)(man skulle behöva en soppsorterare…)  – och massor av örsoppar.

Men inte en enda Karl Johan. De tycks ha dragit sig tillbaka för säsongen.

Vi smakade på några blåbär också, men de var definitivt over the top. Annars plockade jag just i dessa trakter sena och fina blåbär för några år sedan.

Tog en fin fikapaus övervakade av en ovanligt marig martall vid sjön som heter Trehörningen men på kartan mest ser ut som ett vilande får. Mötte en massa folk i skogen, glada barn, hungriga hundar, ambitiösa svampletare, alla sorter.

”Alla” verkade ha varit ute i skogen denna dag. Under vår ofrivilliga rundresa på Södertörn så vi bilar stå vid varenda liten småväg som gick in i skogen, och det var knappast småviltsjakt eller trädinventering man ägnade sig åt.

Och att döma av utseendet på dem vi mötte – fast det är ju fördomsfullt, förstås – så ligger det en del sanning i det illvilliga påstående att svampplockandet har trängt in i hipsterkulturen.

Hemma igen vidtog rensning.

Väldigt mycket rensning.

Och skärande.
Och stekande.

Färdigrensat men inte skuret

Fårtickebiffar i pannan

Ett antal av fårtickorna blev fårticke-biffar fvb frysen, en annan del blev – påfyllt med små stycken av övrig svamp – till svamppickles.

Resten blev två pannor blandsvamp, en till frysen och en till dagens middag, älgentrecote med svamp, mandelpotatis och tranbärssylt.

Det var gott.

Det var faktiskt väldigt gott.

Middagen

Varpå en valnämndsordförande tog tidig kväll inför en ännu tidigare morgon och dess make satte sig vid datorn och bl.a. påbörjade detta och föregående inlägg.
___________________________________________

Del 1 av berättelsen här: Kulturfredag