Septemberbilden: Dimman driver in

Dimman driver in från havet.

Inte den tunga råa fukten än, den som förlamar benen, som gör andningen tung.

Men en som sveper in sommarbilderna i längtans oklarhet.

Hoppet växlar ner, dagarna krymper, fast mycket ljus är kvar.

Ännu lyser det genom de dimmiga morgnarna, ännu kan båtarna segla.

Ännu finns det vägar över land och vatten.
Ännu är vi inte alldeles ensamma

Men september är ingen ljuv månad, vad schlagertexterna än säger.

Den har en kyla. Den har sitt eget. Den har klor.

Den är förvandlingens tid: här fäster mörkret sina trådar.

Så avbildar den hela livet: allt som är kvar är det som är kvar.

Det som har gått förbi har gått förbi.

September ställer större krav på närvaro än de flesta andra månader.

Vi här här nu.

Här.

Nu.
__________________________________________


Augustibilden  -  En väg