Hurtigruten - vägen ut

Första gången vi reste med Hurtigruten lade jag ut elva inlägg - tio om resan och ett om måsarna i Svolvaer.  Den här gången tänkte jag nöja mig med tre, låt vara att de då blir ganska långa.

Principen är dock den samma- det sista inlägget ägnas åt fåglar.

Nämligen dem som vi såg vid Gjesvaerstaeppan och andra fågelskär vid Mageröya, långt upp i nord.

Men först ett om själva resan.

Man kan naturligtvis fylla ett sådant här inlägg med idel hisnande naturscenerier och märkvärdigheter, och efter förmåga försöka sätta skönmålande ord därtill.

I någon mån prövade jag det förra gången. 

Alltså gjort.  Nu vill jag snarare berätta om hur vi hade det på en resa.

Vi steg på i Trondheim den här gången.

Och passerade på utvägen såväl Munkholmen -

-som Keungskaers fyr

...och lade raskt många sjömil bakom oss

Mattorna ombord kändes väldigt välkomnande med sin eleganta färgsättning i blå-blått.

Påminner om någonting...

Nästa morgon hade vi passerat polcirkeln utan att just notera det, och vid lunchtid lade vi till i Bodö.

Ett känt Östersjörederi tycks ha utvidgat verksamheten, om än i liten skala ännu så länge.

I Bodö köper man räkor direkt från båt, det är sen gammalt.

A-L får påsen överräckt.

Notera att norrmännen har fattat hur vi uttalar ordet i den här stan....

Författaren beundrar båtarna i Bodös hamn. 

Räkfrossa på däck  -

-medan vi passerade den evigt klättrande Landegode-mannen som jobbar och jobbar men aldrig når den hägrande dimhöljda toppen. 

Ut över Vestfjorden och upp mot Lofoten.

I Stamsund var de blå dörrarna och luckorna lika blå som senast

Nästa halt: Svolvaer

Andra tittar på rorbuer, Svolvaergeita eller måsar., eller åker runt och beskådar rekonstruerade vikingaminnen.

Vi gick på bryggeri.

Mörkt öl tappas upp

Kan varmt rekommendera Bryggeri Lofotpils olika produkter. 

Friska, i något fall med sötma men genomgående lite strama, ja seriösa i smaken, Till och med IPA:n var ok.

Bryggare Andreas som visade oss runt talar nästan högstämt om vattnet på Lofoten.

Vidare norröver. 

I Finnsnes tas man fortfarande  emot av en rar liten figur som vill sälja en choklad från svunna tider.

Det känns välkomnande.

Inga veteranbilar den här gången, dock.

Ressällskapet blickar uppåt.

Och så ännu en av alla dessa broar som förbinder öarna med fastlandet och med varandra

Fortfarande är man bland de höga bergen, innan det planar ut till de stränga murar som är typiska för så stora delar av Finnmarkskusten.

Det blir först på andra sidan Tromsö. 

Men första skall vi passera Rystraumen, en av Norges - och världens - snabbaste tidvattensströmmar.

Den var inte på något rekordhumör denna dag, men det var likväl som att färdas på en snabbt strömmande flod.

Tromsö (Ishavskatedralen kan anas i bakgrunden)

Vi hoppade de organiserade utflykterna i "Nordens Paris" och gick på egen promenad, som bland annat tog oss till Nordnorsk Kunstmuseum, med flera intressanta utställningar.

Här har A-L förirrat sig in i själva konstverket, på ett sätt som leder tankarna till den tyske fotografen  Stefan Draschans museumsbilder av betraktare som matchar konstverken.

Vet inte. Men det var något med de där kranförsedda elefanterna.

Eller elefantförsedda kranarna. 

Eller. 

Amundsen och Amundson blickar ut över staden.

Mot Finnmark.

Här ser vi hur bergen liksom planas ut och i stället för ett alpint virrvarr vänder en massiv mur mot havet, sträng och avvisande.

Det känns orimligt att människor skall kunna leva där. Men det gör de ju.

Vi besåg Nordkap redan 2013, och även om stället är fascinerande och absolut tål fler besök så gjorde vi en annan utfärd denna gång.

Den tog oss med buss över Mageröya 

- in i dimman -

- och så småningom med en mindre båt ut till fågelöarna utanför Gjesvaer.

Och där fick jag äntligen träffa några jag länge hoppats få möta

.

Mer om denna minnesvärda utflykt har.

Ställningarna för torrfisk stod tomma på de flesta håll, säsongen är i stort sett över, men i Gjesvaers hamn hängde fortfarande några torskar.

Åter till bussen, åter till ms Nordlys, vidare - men nu mot öster, inte längre mot norr, i stort sett (låt vara att en av kvällens angöringspunkter, Mehamn, är den nordligaste på hela turen).
Om Mehamn och höstresan dit, mera här

Från det korta kvälls-stoppet i ett dimmigt Mehamn har jag inga bilder, men vid inloppet till Kjöllefjord inte långt därifrån lyckades jag trots dålig sikt fånga Finnkerkja, den fascinerande katedralsliknande stenformationen vid fjordens mynning.

Inne i Kjöllfjord var det också gott om möjligheter till fågelskådning.

Om nu ens håg särskilt står till måsar.

Vi koncentrerade oss på havsdjur. Traditionsenligt bjuds denna dag "Nordkapp-dagen", på skaldjursbuffet till middag ombord. Inte dumt. Inte dumt alls, faktiskt.

Resan fortsätter, 

men i ett nytt inlägg.

När jag nu får ihop det...

OK. Fönstret kunde vara bättre putsat

Men utsikterna är de samma i alla fall.

Forts följer:

Här - Vägen hem

Sommaren, andra halvlek

Part two of this earnest epic  (del 1 här)

Efter en tids vistelse i Stockholm ställde vi kosan norrut igen.

Den här gången var det till att börja med en ren herrklubb. 

Det var lite ovant, men utomordentligt trevligt.

Även denna gång pendlade vi mellan ö och by.

På ön.

Johan begrundar sin hatt.

Magnus betraktar detta - och fotografen - med viss skepsis, synes det.

Johan och hans (hyr)bil vid garaget

M passade på att storstäda "rosa rummet" - inklusive att tvätta fönstren.

Vi var inte ensamma på ön. 

Bland annat fick vi återkommande besök av ett par väldigt närgångna sädesärlor.

Ur deras synvinkel var det väl förmodligen snarast vi som var på besök

En liten bilutflykt satt ju inte fel nu när vi hade flera bilar och flera förare att välja på.

Vi ställde kosan västerut, riktning fjällen, som så många gånger förr.

Kort paus på vägen Linsell-Lofsdalen

'

Utsikt från Lofsdalen. 

På något sätt sammanfattar bilden inte bara dagen utan hela sommaren 2017.

Vägen upp mot Sörvattnet.  Upp i storfjällen kom vi aldrig riktigt denna gång, men en bra bit på väg. Vid vägens högsta punkt finns en skylt som upplyser om att man befinner sig på 854 meter över havet.

Paus just vid denna skylt och punkt.

M har omedelbart gett sig ut i terrängen...

Och så fotboll förstås. Ännu en match i YIK:s rsd av förlustfria matcher i årets serie (som gav direktuppflyttning till div 2). 

Denna gång 3-0 mot Strand från Hudiksvall, siffror som, om någonting, var i underkant.

Och så blåbär. Ett kort tag trodde jag att SLU tagit sitt förnuft till fånga och börjat producera någorlunda träffsäkra bärprognoser - i fjol sade de att det skulle bli ett genomsnittligt år, och det blev det. Men i år slog det fel igen. Riktigt dåligt i Norrland, hette det. 

Det stämde ganska bra för hjortronen på våra ställen (konsten att hitta hjortron handlar ju i mycket  om att ha många ställen, för olika år), men nu var det tyvärr blåbär som prognosen avsåg.

Och, dessbättre ur vår synpunkt, slog den ganska fel. Inget överdådigt super-år, nej, men riklig tillgång, både ute på ön och inne i byn.

Och så avslutade vi NOS, med högtidlig prisutdelning på verandatrappans naturliga prispall, och utvigning med älv-kalkning och allt.

Till min glädje och stolthet fick jag ta emot vandringspriset Pyramiden, som tecken på segern i årets tävlingar.

Tävlingsledaren, själv tvåa, överlämnar priset. 

Fotografen placerade sig på tredje plats.

Så var det dags att åka till Kårböle igen.

Och ja, bussen var för tidig nu också.

Men vi har lärt oss och Magnus kom med utan problem.

Vi andra åkte hem och fick äntligen den fina mattan från Risfjells på plats på väggen i nya huset.

Uppåt väggarna?

Tja, det kan man tycka. Men som konstverk är den rätt tilltalande

Det var ett evigt åkande och kommande denna sommar.

Nu var det dags för Johan att sätta sig bakom ratten och återvända till hemmet (för mellanlandning i Stockholm och vidare resor).

Men jag fick snart nytt sällskap...

...och vi åkte ut till ön...

...där vi bland annat skålade med och för den vita ljungen, en tradition från svärfars tid som vi omsorgsfullt upprätthåller - ibland med champagne, ibland med Pommac.

Just i år med bubbel från Alsace som vännen Örjan förärat mig.

Festföremålet - den vita ljungen.

Och så var det detdär med bären.

Jag har redan hackat på SLU, tänker inte tjata.

Tvärtom är jag bara glad att de hade fel.

Vi har inte bara blåbär på tomten, vi har faktiskt hjortron också.

Vill säga - vi hade ett hjortron. Det som här är avbildat:

Men det är fler än de flesta har, ju.

Ute i skogen (ja, på den där hemliga platsen vid Åsan-vägen som jag har nämnt tidigare) hittade vi något flera. Det blev inte bara ett par syltburkar utan även ett par till glassen.

Har jag nämnt att vädret var opålitligt?

Inget försök att skapa abstrakt konst,. utan hagel som piskar älvens yta utanför ön.

...och så här såg det ut på land

Källaren inspekteras. Allt ser ganska bra ut, rapporterar undersökaren A-L där nerifrån.

Lågvatten

Vårt bästa hallonställe på ön är tyvärr borta. Slyet har tagit över och är nu på väg att bli skog.

Men vi har hittat ett nytt ställe.

Säger inte var!

Med blåbär från ön blev det drottningsylt.

Men tid går, sommaren tar slut, och det blev dags att börja stänga

Innan dess hade vi dock fått pusslet (nästan) färdiglagt - skifferplattor på plats hela vägen från verandatrappan bort till stigen ner till bryggan på ön..

Det har pågått ett tag - har burit över ett par trappor varje sommar under några års tid.

Man skall inte ha för bråttom.

Till sist var luckorna på och det var dags att ge sig av från ön.

Men först ett vemodigt farväl till björken vid husknuten som står i tur att fällas.

Den utnämndes en gång för länge sedan till "Anna-Lenas björk" av hennes morfar, och det har tagit emot att låta den falla. Men nu är det ju damen i fråga själv som bestämmer, så den fick gå, tillsammans med de stora granarna vid stranden och ytterligare en björk.

Vi hade tänkt ta en sväng om fjällen på hemvägen. 

Men vädret var som det var och det blev raka spåret hem.

Först bara en lunch på Knoppergården.

Utsikt från förstutrappen - mot regnet.

Det var den sommaren det.

(Del 1 alltså här)

Ja, och så var det ju en båtresa också. Särskild rapport kommer separat, när nu det här hektiska ledighetslivet ger mig tid.