Dagens dikt den 26 maj

Det är inte en plikt att beskriva horisonten, hur den ibland är nära,

så nära att man kunde tro sig mäktig att stiga över, in i ett helt annat land,

ett av stillhet och förklaring, där försommarens ljuvhet var utan smärta

och en sval ton lyfte oss

Det är inte heller någon plikt att beskriva smärtans djup, hur den kan

riva sönder oss redan innan vi känt den, redan med fruktans tilltagsna klåfingriga visshet

om att någonting skall hända, att någonting skall krossas

Det är ingen plikt att beskriva ljuset, eller vad fåglarna gör av det,

en tidig majmorgon bland trädens lövburna grenar, ett lindlandskap

längs nästa väg och nästa

Det är ingen plikt att beskriva saknaden eller oändligheten, hur de dansar

med varandra vid randen av oceanen, bland de där klipporna som har vittrat

just så mycket som krävs för att vi skall förstå att tidvattnet saknar vilja, hur de

står och håller upp speglar för varandra på var sin sida om ett äppelträd

Det är inte ens någon plikt att ställa sig tvärsemot döden

och säga sanningen, naken som en ensam svärdslilja i kanten av gryningen,

att skriva i vanmakt, att gråta i hörnen, göra svarta noteringar på baksidan av

oskrivna önskelistor, att försöka fånga skuggan –

Det är ingen plikt att gestalta den här dagen.

(AJ in memoriam)                                                                              26.5.14