Varför får de sådant spelrum?

Alltså, det är en sak jag inte fattar.

Alla vet att om man läser kommentarsfält och liknande så är det lätt att få uppfattningen att ganska extrema högerståndpunkter – delvis rent fascistiska och rasistiska – dominerar i folkdjupet, eller åtminstone har en mycket stark ställning.

Återkommande opinionsmätningar, liksom de allmänna valen, liksom den mer offentliga debatten så som den förs i medier och vid möten, visar tydligt att det inte riktigt är så.

Kanske, kanske, finns det ett litet inslag av människor som drar sig för att lufta icke rumsrena uppfattningar till och med i opinionsmätningens hemlighet, men många är de knappast och någon ”tyst majoritet” av högerextremism finns inte.

Ändå ser det nästan så ut, så fort man har läst en artikel färdigt och tar itu med läsarnas synpunkter. Eller skummar ett genomsnittligt medieföretags mejlbox.

Det beror naturligtvis på att ytterhögern mobiliserar där. Jag vet förstås inte i vilken utsträckning detta är organiserat, men tror inte att det är det genomgående. Visserligen har jag bevittnat uppenbart styrda aktioner några gånger, men det har då mest handlat om internationella frågor med mlm etablerade lobbyorganisationer. I allmändebatten knappt så ofta.

Men däremot är det programmatiskt. Det är ingen tvekan om att extremhögern och dess många svansar satt i system att använda dessa plattformar, systematiskt om än inte organiserat, och genomtänkt (om ett sådant ord nu alls passar i det sammanhanget).

Ett syfte finns där säkert: att steg för steg normalisera vad som nyss inte var accepterat. Att flytta gränsen.

Och däremot av-normalisera ”fienden”. Förskjuta ut.

Avhumanisera, på det sätt historien ger oss flera frånstötande exempel på.

Vad jag inte förstår är varför inte den demokratiska vänstern, eller för den delen de stora delar av borgerligheten – liberal eller konservativ – som är engagerade i sådant som mänskliga rättigheter, lika människovärde, demokratins principer & de där sakerna, varför inte dessa grupper svarar med samma mynt, samma metod?

För varje murken högerextremist som sitter i sitt mentala källarhål och hatar, föraktar och spyr galla och missförstånd och kvarts-sanningar i sin bekanta cocktail, så finns det ju dussintals vanliga människor som känner och tänker och reagerar mänskligt, om än de kanske är oense om jobbskatteavdrag, betyg i skolan eller vinster i vården.

Varför är balansen ändå så skev?

Är det för att man underskattar betydelsen?

Eller för att man bara reagerar långsamt?

Eller för att man inte vill ”sänka sig till deras nivå”?

Eller för att man har fullt upp med annat – fördomsfullt uttryckt att den som har kammat sig och skaffat jobb inte har tid att sitta och häcka framför kommentarsfält?

Vet ej.

Men jag tror att det är idé att ställa frågan.