Spretiga tankar i maj

Gång gå gång intalar jag mig att jag skall sträva efter att leva i nuet. Bara för att finna att jag fortfarande går och längtar efter sommarlovet.

                                     *  *  *  

Det här med att anklaga folk för att vara emot förändring. Är inte det som att anklaga någon för att vara emot tid?

                                     *  *  *  

Lite för ofta är ironi bara den ertappades ursäkt

                                     *  *  *  

Hur många som vill slå huvudet på spiken har ens en hammare att tillgå?  

                                     *  *  *  

Slumpen är en underskattad faktor i historien. Kanske för att man blandar ihop slumpen som förklaringsmodell med osäkerhet i observationen. Men det behöver man ju inte göra.

Det kunde mycket väl ha blivit på något annat vis. Men det blev så här.

                                     *  *  *  

Folk som är förtjusta i sin egen frihet brukar inte alltid orka med andras

                                     *  *  *  

Högern har förändrats; förr var den till för dem som har, nu är den till för dem som hoppas kunna få.

                                     *  *  *  

Alla de här människorna som skall genomföra saker inte för att de tycker det är bra, utan för att det är så bestämt.

                                     *  *  *  

Borde inte Sverigedemokraterna snarare heta Nationaldemokraterna? För det är väl inte det svenska som egentligen är viktigt för dem, utan det nationella.

                                     *  *  *  

För er som fortfarande har svårt att skilja mellan nazism och kommunism kan jag repetera vad jag lärde mig av ett par engagerade liberaler i min ungdom:

Felet med kommunismen var att den inte gjorde vad den lovade.

Felet med nazismen var däremot att den gjorde just vad den lovade.

                                     *  *  *  

Det här med att ”heja” på folk i tävlingar för att de kommer från den egna trakten.

Jag kan heja på laget från Stockholm som just representerar staden, om det är en sådan tävling.

Men att hålla på Nisse Persson från Stockholm när han tävlar mot Pelle Nilsson från Sundsvall i att sjunga eller vara allmänbildad eller laga mat (om jag nu skulle engagera mig i det senare) eller dylikt, och därvid ingen annan representerar än sig själv, det känns helt främmande.

   Jag märker dock att andra fungerar annorlunda. Är möjligen detta en skillnad mellan småstad och storstad?

                                     *  *  *  

Vi svenskar gör allting ordentligt. Även fel.

                                     *  *  *  

____________________________________

Den som avvisar eftertanke får dras med efterklokhet - Spretiga tankar i april