Först skriver jag följande text
Egentligen har jag det lite svårt med "kvoterade"
reklamkampanjer.
Det blir lätt något både krystat och patroniserande när reklambranschen kommer igång.
Men den här kampanjen för Danderyds sjukhus, hörni, den som går i Stockholms T-bana just nu och som jag ser varje morgon på Karlaplan på väg till jobbet…
Det blir lätt något både krystat och patroniserande när reklambranschen kommer igång.
Men den här kampanjen för Danderyds sjukhus, hörni, den som går i Stockholms T-bana just nu och som jag ser varje morgon på Karlaplan på väg till jobbet…
Av de sju-åtta ansikten och namn som glider förbi i rulltrappan är
det två som *möjligen* kan ha en annan etnisk bakgrund är den infött svenska;
Diana och Rebecka har måhända sina rötter någon annanstans, men det signaleras
inte.
De kan säkert vara lika svenska som Hans och Lotta.
De kan säkert vara lika svenska som Hans och Lotta.
Det där stämmer inte riktigt med min erfarenhet av hur det är i
vården. Av de många tålmodiga och kompetenta människor som jag mött i vården
som patient och anhörig har en försvarlig andel varit uppenbart utlandsfödda.
Någon räkning har jag inte fört, den sortens statistik intresserar mig inte, men såväl doktor Jorge som tittade på min rygg i somras som Virginia som kollade mina spruckna kärl för tio år sedan hade sina rötter annorstädes, liksom den tyvärr namnlösa sköterska som med mild omsorg höll min mors hand när hon dog.
Och många fler
Många, många fler.
Men i Danderyds sjukhus ansiktsrad är det ingen som signalerar
annat än genuin svenskhet.
Jo, vänta – Nette är kanske danska. Det kom in en hel del danskar
i den svenska vården på 70-talet.
Men.
Är det något man vill säga med det?
Eller är det något man glömt bort?
Och vilket är värst?
Sedan åker jag rulltrappan hemmavid och finner att ansiktsraden
där är kompletterad med sjuksköterskan Illya, som trivs lika bra med jobbet på
Danderyd som alla sina kolleger i raden men av namn och utseende att döma nog
har sina rötter någon annanstans
Och, som den skeptiska jävel jag är, stegras mitt undrande nu i
riktning paranoian.
Varför finns en representant för denna viktiga kategori utan
vilken den svenska sjukvården, troligen även vid Danderyd, skulle braka ihop på
nolltid – varför finns han nu med på Söder men inte på Östermalm?
Det är förstås bara en tillfällighet, en ren slump, på sitt höjd
ett förklarligt misstag.
Eller hur?
Det är ingen som tänker så.
Det är ingen som är ute efter dig.
Du kan sova lugnt.
Allt är bra.
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar